Amerikas Förenta Stater

1832 förblefvo emellertid Choctaw- och Chickasaw-indianerna i besittning af en betydande del af staten, hvilken därför icke kunde draga till sig någon större del af den hvita invandringen. Men sedan de båda stammarna under åren 1832—1834 småningom förflyttats från Mississippi till andra trakter vidtog en liflig immigration till rödskinnens förra område och därmed begynte för staten en period af raskt framåtskridande, hvilket afbröts först i och genom utbrottet af secessionskriget.

Mississippi var en af de stater, som först förklarade sig emot unionen, och såsom ett första tecken till fiendtlighet förseddes Vicksburg med artilleri för att kunna förhindra alla unions-far-tyg att befara Mississippi-floden. Staten måste hårdt plikta för sin ifver att affalla från unionen, i det att ända till den fjärde Juli 1863, då Vicksburg slutligen intogs af Grant, fiendtliga arméer ständigt stodo mot hvarandra i Mississippi, levererande ett otal större och mindre bataljer, tågande fram och åter och naturligtvis därunder upprifvande alla ordnade förnållanden samt bringande så godt som alt arbete, all handel och alla näringar till stillastående. Förstöringen af egendom och frigörandet af slafvarna, hvilka representerade en betydande del af statens kapital, nedbrakte under åren 1860—1870 egendomsvärdet från öf-ver sexhundra miljoner dollars till endast något mera än tvåhundra miljoner. Mississippi likasom de andra sydstaterna var i grund ruineradt och behöfde många och långa år för att hälst i någon mån återvinna sitt forna välstånd.

Bekonstruktionen gick också här mycket långsamt, under svåra slitningar med de svarta samt de värsta underslef och missbruk af de i skaror tillskyndande „carpetbaggers“ — politikerna från norden. Invandringen af hvita från de norra och nordöstra staterna har äfven i Mississippi visat sig såsom en betydande faktor vid återuppbyggandet af statens välstånd. De väldiga områden omfattande plantagerna, hvilka endast kunde skötas med tillhjälp af talrika skaror arbetare, ha småningom tvungits att gifva rum för smärre jordegendomar, som kunna bebrukas och skötas af egarne själfva med endast ringa aflönad hjälp. I detta nu finnas mera än dubbelt så många särskilda lägenheter som före kriget och af alt att döma kommer staten i sin helhet att vinna därpå — det stora flertalets bästa har också i detta fall blifvit befordradt genom mindretalets förlust af sina exklusiva rättigheter. Men beträffande kultur, bildning och förfining har den förändring, som orsakade de gamla, förmögna familjernas ruin och undergång, varit likaså litet välsignelsebringande för