Sida 714
6. Tiden efter inbördeskriget.
— 71.4 —
européer. Dess sti "lösa skogsmarker voro icke ens tagna i besittning af någon indianstam, utan tjänade såsom ett slags neutral jaktmark för såväl Shawnee-indianerna i norr som för Cliero-kee- och Creek-stammorna i söder och hade sannolikt icke sett några stadiga innevånare sedan de förhistoriska „moundbuilders“ fördrifvits från näjden. Ännu i dag flnnas mångenstädes 1 Kentucky delvis rätt storartade ruiner kvar af de fästningsvärk och andra större bygnader de nämda moundbuilders uppfört, och i dag som är äro dessa minnesmärken lika gåtfulla och föremål för lika mycken undran och diskussion som då de första hvita från Cumberlandbärgen nedstego i Kentuckys ändlösa skogar och där till sin häpnad funno lämningar af städer och byar, fordom bebodda af ett folk, om hvars tillvara de aldrig haft ens en aning.
Området tillhörde eller kanske rättare ansågs såsom tillhörande Virginia, hvarifrån då och då äfventyrslystna jägare före-togo expeditioner in i de outforskade, villebrådsrika skogarna, om hvilka de dock veterligt icke lämnade några särdeles värderika upplysningar. Den första, som tillbrakte någon längre tid i Kentuckys vildmarker, var den berömda pionieren Daniel Boone, hvilken år 17G9 jämte ett litet antal följeslagare trängde in i området och stannade där två år under jakt- och ströftåg i olika riktningar. George Washington besökte nordöstra hörnet af Kentuckv under en del af året 1770, och fyra år senare grundades af virginier det första nybygget, som benämdes Harrodsburg. Följande år slog sig Boone på alvar ned i det nya området, där han grundade byn Boonesborough, hvilken i likhet med alla de tidigaste nybyggerna i vildmarken befästades och kallades „fort“ (fäste).
Dessa första nybyggen i Kentucky hade svårare tider att genomgå och mera förbitrade strider att utkämpa med indianerna än måhända några andra. Landet tillhörde icke någon bestämd indianstam, med hvilken fördrag och köpeaftax om jord kunde afslutas, utan användes af flera olika stammar såsom jaktmark, hvarför nybyggarne måste försvara sig mot anfall från flera håll så godt som på en gång. De väldiga skogsmarkerna och bristen på alla förbindelser med de redan odlade och bebygda delarna af kontinenten dels gjorde nybyggarnes arbete hårdare och mera mödosamt, dels tvingade dem att helt och hållet litas till egna ressurser och hjälpmedel såväl under det ständiga hårda arbetet som under de tätt och ofta återkommande oroligheterna med rödskinnen. Och som om indianernas flendtlighet ännu icke varit nog för de djärfvä och segt energiska pionererna, slöto sig
Källa: Project Runeberg ·
