Tillbaka Read Runeberg

Amerikas Förenta Stater

Originalsida 727
Originalsida 727
Originalsida 726
Originalsida 727
726–727

Sida 727

6. Tiden efter inbördeskriget.

byggarne, hvilka ingalunda voro synnerligt nogräknade beträffande sina hustruns ofta betydligt brokiga tidigare öden, utan voro nöjda och tacksamma för hvad slags hustru som hälst, hälre En att fortsätta det ensliga och enformiga lif de förut fört. Det var, såsom häraf framgår, icke någon särskildt utsökt befolkning New Orleans till en början egde, men icke desto mindre stamma flere af dess senare så stolta och andryga familjer just från dessa första äfventyrar-nybyggare och deras med så föga omsorg valda hustrur.

„Kreoler“ kallades afkomlingarna af dessa New Orleans’ tidigaste innevånare, en benämning, hvilken till en början ansågs alt utom smickrande, ora den ock senare blef nära nog liktydig med en komplimang. Omgifna af otaliga faror, egande få eller inga förbindelser med den öfriga världen och tvungna att med hårdt arbete förvärfva sitt lifuppehälle samt att på samma gång ständigt värja sig mot de oupphörliga anfallen af fiendtliga indianstammar, växte de första generationerna af kreoler upp i obunden frihet, utan undervisning och med de knapphändigaste begrepp om alt, som hör till ett civiliseradt lif, men på samma gång tappra, uthålliga och förmögna att reda sig i alla lägen och under alla förhållanden.

Under mera En sextio år kämpade nybygget New Orleans en hård strid för tillvaron och hade knappast hunnit längre än att stadens fortbestånd kunde anses tryggadt, då hela kolonin Louisiana blef afträdd till Spanien. De fördelar New Orleans haft af att tillhöra Frankrike voro hvarken stora eller många, och kunde man därför antaga, att dess innevånare med likgiltighet skulle underkasta sig hvilka förändringar som hälst i eganderätten till staden. Men så var ingalunda fallet, utan beredde dess befolkning tvärtom den till New Orleans sända spanska guvernören ett så litet vänskapligt mottagande, att han redan inom två år fann lämpligast att återvända till Spanien, dit de på den tiden ledande männen i staden skickade en lista på klagomål mot guvernören, mot hvilken de anförde bland annat:

„Att han anländt till och landstigit i New Orleans under ett oväder med åska och regn, hvilket måste anses såsom ett mycket olyckligt förebud.“

„Att han låtit hämta en amma för sitt barn från Havana i stället för att anlita någon af stadens egna döttrar.“

„Att han förbjudit det offentliga pryglandet af negrer på stadens torg, så att slafegare tvingades att gå sex mil till en annan ort för att få en neger regelrätt piskad.“

Källa: Project Runeberg ·