Sida 728
6. Tiden efter inbördeskriget.
„Att han låtit fora barn, behäftade med spetälska, till en by vid Mississippis mynning i stället for att såsom förut låta dem vårdas i sina hem o. s. v.“
Klagoskriften innehöll en mängd andra punkter, däraf några väl voro fotade på bätre grund än de ofvan uppräknade, men i sin helhet vitnade dokumentet mera om, att kolonisterna i New Orleans på inga vilkor ville underkasta sig spanskt herravälde än om några värkliga oregelbundenheter från guvernören Ulloas sida.
Efter hans afresa skötte kolonin såsom förut sina egna angelägenheter och fann sig så väl därvid, att dess innevånare beslöto bilda en egen, själfständig och oberoende republik. Staden egde då en befolkning af omkring tretusen tvåhundra personer, däraf en tredjedel utgjordes af negerslafvar, och ansåg sig därför kunna bjuda Spanien spetsen, om det komme till öppen konflikt. År 17(ii) befann sig New Orleans sålunda i öppen revolt mot den spanska regeringen, men det kräfdes endast ankomsten af en spansk flotta för att bringa de uppstudsiga kreolerna till förnuft och slutlig underkastelse.
Under det amerikanska frihetskriget voro New Orleans’ sympatier helt och hållet på amerikanarnes sida och riktade mot engelsmännen, med hvilka de spanska koloniernas innevånare under det år 1779 mellan Spanien och England utbrutna kriget hade att utstå många heta duster. År 1803 återgafs Louisiana af Spanien åt Frankrike, till obeskriflig fröjd för New Orleans kreolbefolkning, livilken aldrig svalnat i sin trohet mot det franska moderlandet. Långvarig blef fröjden dock icke, utan förvandlades i bitter missräkning, då underrättelse ingick, att Napoleon sålt hela det franska kolonialväldet i Nord Amerika till Förenta Staternas regering. Den yngre generationen insåg nog, att staden skulle draga stora fördelar af anslutningen till den amerikanska republiken och fann sig därför snart nog i de förändrade förhållandena, men de äldre, hvilka altid betraktat sig såsom fransmän, kunde icke glömma bitterheten af sin missräkning utan drogo sig undan så vidt möjligt all beröring med amerikanare. Alt missnöje till trots begynte dock från denna tidpunkt New Orleans’ egentliga biomstringsperiod, i det såväl dess befolkning begynte tillväxa i helt annan progression än förut som dess handel att öka sig och utvecklas.
År 1804 blef New Orleans inkorporeradt såsom stad med en befolkning af åttatusen personer, och åtta år senare uppträdde den första ångbåten på Mississippi, ehuru det visst dröjde åtskil-
Källa: Project Runeberg ·
