Sida 746
6. Tiden efter inbördeskriget.
expeditioner till trakterna vid flodens öfre lopp, ocli dit hemtas pälsvärken och de öfriga produkterna från det inre landet, innan de sändas ut i världsmarknaden.
Klimatet längre inåt Alaska är ytterst märkvärdigt, i det att vintrarna äro otroligt långa och så kalla, att termometern tidtals sjunker ända till sjuttio grader under noll, medan åter somrarna utmärkas af en sådan hetta, att ända till etthundra grader (Fali-renheit) iakttagits. En otroligt rik gräsvegetation uppspiraidärför under sommarveckorna — om månader kan icke talas — och når en utveckling, som i långt sydligare trakter skulle betraktas såsom storartad. Till och med korn har på ett par ställen hunnit mogna under Alaska-sommaren, men om något jordbruk kan dock aldrig blifva tal i området, där marken ända från sex till aderton tum under jordytan är frusen året rundt. Så långt uppåt floden som till Anvik, där en episkopal missionsstation ligger, är landet längs Yukon bebodt af eskimåer, men därifrån uppåt utgöras innevånarne af ,,Tinneli’s“, en stam som tillhör den s. k. Athalaska-folkrasen och som äfven bebor stränderna af Kuskokwim- och Tananah-floderna.
Omkring elfvahundra mil uppåt floden ligger det numera öfvergifna Fort Yukon, vid en punkt där floden är icke mindre än sju mil bred, och längre åt öster, i närheten af gränsen mot Canada, ligga de guldvaskningsfält och grufvor, hvilka under senare år dragit till sig alt talrikare skaror af äfventyrare från olika delar af unionen. Till följd af traktens aflägsna läge och fullständiga brist på kommunikationer samt på grund af den ytterst korta tid af året, hvarunder vasknings- och grufarbete kan bedrifvas, är dock grufdriften vid öfra Yukon förenad med så stora svårigheter, att det väl ännu tårfvar betydlig tid, innan dessa guldtillgångar erhålla någon större vikt. Icke långt från Sitka förekommer också guld i betydande mängd, och på några af öarna utanför kusten ha likaledes rätt rika guldförande lager upptäckts samt delvis blifvit föremål för en grufdrift, hvilken med hvarje år vinner i betydenhet och omfång.
Det mest utmärkande draget i Alaskas landskapskaraktär ut-göres af de väldiga bärgskedjor, hvilka på kort afstånd från ku-ten resa sina toppar — de högsta norr om Mexiko — högt mot skyn. „Mount S:t Elias“, som noga taget icke är ett bärg, utan en hel samling sådana, når en höjd af tjugutusen fot, och icke mycket lägre äro Chugatch- och Kenaikedjorna, hvilka ännu aldrig blifvit utforskade och undersökta. Iliauma är en vulkan i full värksamhet af tolftusen fots höjd, och många andra såväl vul-
Källa: Project Runeberg ·
