Sida 795
6. Tiden efter inbördeskriget.
någon förlorad medlems plats, men oftare dömdes lian till en tortyr, kvilken var enastående i sin oliygligliet ocli icke kastigt nog för den plågade kunde ändas med döden, vanligen i form af förbränning medan offret ännu var vid lif.
De religiösa begreppen kos olika stammar voro kögst olika. De i nordöstra delen af Förenta Staterna lefvande egde intet ord för Gud, medan Iroquois ock de flesta andra stammar trodde på ett kögsta väsende ock ett paradis — ,,de sälla jaktmar-derna“ — där de efter döden skulle föra ett lif i allsköns kärlig-ket. Hatckey-stammen kade ett slags tempel, använda endast för gudstjänst, ock keliga eldar, kvilka alldrig tillätos att slockna. Alla indianer trodde på goda ock onda andar ock aktade sig så vidt görligt var att förolämpa dessa. Djuren ansågos stå under särskilda andars skydd, ock därför kandterades deras ben altid med en viss respekt af rödskinnen, som fruktade, att de döda djurens andar annars kunde varna de lefvande ock lära dem att undgå snaror ock vapen. Sårade djur bekandlades bätre än sårade människor, åtminstone så till vida, att den, som sårat dem, ofta anköll om förlåtelse för den smärta kan tillfogade, uppmanande dem att utkärda den, så att bäfvern, björnen, kjorten o. s. v. „icke skulle åsamka sina stamförvandter vanära“ genom en omanlig död. Dessa olika andar tillbådos i vissa fall af indianerna eller anropades åtminstone om beskydd, ock den kände sig lycklig, som kunde tro, att någon särskild ande åtagit sig att skydda ock öfvervaka konom. Alla kade en föreställning om, att synden förr eller senare skulle följas af straff såväl som att goda gärningar skulle belönas, ock därför voro också deras begrepp om plikt ock själfuppoffring i allmänket rediga nog, åtminstone i förkållande till begreppen i andra stycken.
Sådan var, i kortket skildrad, den röde mannens ståndpunkt vid tiden för de kvitas ankomst till Amerika, ock bätre blef den knappast genom kans beröring med européer. Under kolonialtiden voro rödskinnen den gemensamma fienden, som måste un-derkufvas eller fördrifvas, innan kultur ock odling kunde föras längre inåt kontinenten. Indianerna voro de rättmätiga egarne af jorden, ock af dem måste den förvärfvas vare sig genom köp eller våld. Till en början ock ännu långt efter det Förenta Staternas republik uppstått, voro de kvita icke starka nog att utan vidare med våld frånkända indianerna deras jord, ock därför in-gingos med de mäktigare stammarna fördrag såsom med suveräna stater, medan de mindre mäktiga mera eller mindre våldsamt undanträngdes. De ständiga krigen mellan indianstam-
Källa: Project Runeberg ·
