Sida 813
6. Tiden efter inbördeskriget.
något krig med hopp om framgång mot regeringen. Och tillika visade isynnerhet massakern på Big Foots band, att medicinmännens trollkonster, livarigenom rödskinnen förmenat sig ha blifvit osårbara, förlamat all värkan gentemot krut och bly, slungade ur nutida bakladdningsgevär, hvilket väl torde öfvertygat äfven de yngre och mera vidskepliga krigarne om fåfängligheten af livarje hopp att kunna energiskt bekämpa de hvita, så att man på goda grunder kan antaga, att aldrig mera en så talrik styrka indianer som för tre år sedan kommer att kunna mönstras för ett krig mot blekansiktena, om ock smärre utbrott ännu skulle ega rum.
Men på samma gång visade också just talrikheten af den „armé“, rödskinnen fått ihop, samt den utmärkt skickliga ledningen af deras krigare, att de, ifall de drifvas till förtviflan, ännu kunna åstadkomma ofantlig skada och förfärande blodsutgjutelse, hvilket i sin ordning åter skarpare än förut belyst hela vrångheten af den politik gentemot de röda, som nu likasom förut drifvit dem ut på krigsstråten. Den allmänna meningen uttalade sig på ett så oförtydbart sätt emot regeringens metod att sköta indianangelägenheterna, att åtminstone de värsta missbruken säkert komma att afskaffas, och då är det möjligt och troligt nog, att en ljusare framtid kommer att upprinna äfven för Brulé- och Ogallala-grenarna af den stora Sioux-stammen, hvilken, såsom Santee-grenen i Nebraska bevisat^ kan ledas in på kulturens och arbetets banor, blott ledningen är den rätta.
I detta nu finnas omkring tjuguåtta tusen Sioux-indianer på Dakota-reservationen, där jämte dem ett antal af omkring åttahundra Cheyenne-indianer liafva sina hemvisst. De senare, ehuru besläktade med Sioux’s, ha sedan m-minnes tid stått på fiendt-lig fot till dem och ega anseende att vara en af de tapraste och mest krigiska stammar i hela nordvästern. Såsom polismän och späjare ha Cheyenne’erna visat sig ovärderliga och lätt nog förmåtts att undeakasta sig militärisk disciplin, hvarför man också kan hysa hopp om, att de, riktigt ledda åt detta håll, skola i en framtid kunna småningom civiliseras och förmås att tillegna sig hvita mäns seder och lefnadssätt.
De vildaste, mest blodtörstiga och i alla andra afseenden mest barbariska bland Amerikas indianer äro eller kanske rättare voro Apache’erna, och dock företer deras historia ett af de mest vägande bevisen för, att hvilka rödskinn som hälst kunna till en viss grad civiliseras, ifall de behandlas rätt. Fordom lefvande uteslutande af jakt och fiske, företogo Apaclie’rna, så snart bytet
Källa: Project Runeberg ·
