Sida 814
6. Tiden efter inbördeskriget.
af dessa blef knapt, oupphörliga mord- ocn plundringståg såvai mot närboende, fredliga indianstammar som mot de b vitas ny-byggen i de sydvästra delarna af Förenta Staterna och i Mexico. En mängd af Pueblo- och Zuni-indianernas städer och byar stå i dag som är öfvergifna och öde på sydvästerns slätter, sedan deras innevåuarne blifvit utplundrade och mördade eller bortsläpade i fångenskap, och tusentals mexikanare och äfven amerikanare ha låtit sina lif i striderna mot de nordiska Apache’rna, kvilka i alla tider stått i fiendskap till alla andra människor och varit ingens vänner. Gång på gång ha Förenta Staternas skickligaste officerare sändts ut med talrika trupper emot Apache’rna, men ända till sednaste tid aldrig lyckats tvinga dem till varaktig underkastelse och fred, då de ständigt visste att skickligt retirera in i Mexicos vildaste och mest otillgängliga b är gs trakter, där en handfull män kunde häjda en hel armé, och altid kunde finna nya smyghål, därifrån striden kunde fortsättas. Endast genom en öfverenskommelse med den mexikanska regeringen, tilllåtande de amerikanska trupperna att obehindradt in på Mexicos område förfölja Apaclie’rna, lyckades det slutligen att tillfångataga åtminstone de flesta af rödskinnen, hvilka sedan internerades på olika reservationer. Men då stor oenighet rådde mellan krigs- och inrikesdepartementen i Washington beträffande det riktigaste och lämpligaste sättet att behandla Apache’rna, vid-togos under långa tider inga värksamma åtgärder för dessas civiliserande, utan timade ständigt nya utbrott af oroligheter, då de röda bröto ut ur reservationerna samt företogo nya mord- och plundringståg, hvilka under en lång följd af år i betänklig mån lämnade utvecklingen i de sydvästra staterna och territorierna. Slutligen gjordes år 1883 ett försök att lämna hela styrelsen af Apache-reservationerna åt kommendanten af distriktets militär. Försöket utföll öfver all förväntan väl, i det Apache’rna, som genast förflyttats till en trakt med fruktbar jordmån och där noga bevakades af trupper, inom kort begynte arbeta för sitt eget uppehälle. På regeringens bekostnad försedda med redskap samt understödda genom rättvis fördelning af födoämnen, kläder
o. s. v., dröjde det icke länge, innan indianerna begynte bli förmögna att åtminstone till en del försörja sig själfva. Både männen ocn kvinnorna egnade sig åt arbete, tillvärkningen af „tiewin“ (en rusdryck af Apaclie-uppfinning) undertrycktes fullständigt och skolor inrättades samt besöktes af ett årligen stigande antal elever. Tyvärr fick dock denna glädjande utveckling icke pågå länge utan afbrott, utan förändrades systemet snart igen sålunda,
Källa: Project Runeberg ·
