Sida 882
6. Tiden efter inbördeskriget.
irländare, uppfödd och utbildad i Boston, och denne har under de två senaste åren tillhört en trupp, som besökt livarenda stad af någon betydenhet i detta land och dessutom gjort en turné i Australien, som aldrig uppfört mera än ett stycke, „ärliga hjärtan och flinka näfvar“, deri handlingen är lika med noll, så när som på scener, där „stjärnan“ ådagalägger flinkheten och tyngden af sina näfvar, men hvilken trupp det oaktadt alltid spelat för fulla hus och sannolikt förtjänat ett par hundratusen dollars. Det är hvad amerikanare kalla realism på scenen, och ju närmare denna realism kommer till värkliga cirkusprestationer, desto mera uppskattas den.
Sådana aktörer som dresserade hästar, elefanter, hundar o. s. v. ha länge täflat med stjärnorna på den amerikanska scenen, men fjoråret var det förbehållet att bevittna det tils vidare sista steget åt cirkushållet. Det gick ett skrän af förtjusning genom hela landet, då en företagsam teaterdirektör hittade på att framställa en kapplöpning på scenen och en annan kort därpå kom fram med en ändå större triumf, en fullständig cirkus, som uppträdde i sista akten och genomgick ett fullständigt cirkusprogram på de tiljor, som föreställa världen. Den enda skilna-den var, att de flesta af hästarna voro ponies och artisterna därför barn, men annars gick alt till som vanligt i en cirkus, åskå-darne voro förtjusta öfver realismen och direktören förtjänade glupskt med pengar. Kapplöpningsspektaklet var i alla fall bättre, så tillvida att stycket värkligen hade ett slags intrig att uppvisa, en intrig, hvars lösning berodde på det af segraren i löpningen vunna priset. Illusionen frambragtes genom en rörlig bakgrund och hästarne sprungo i vildaste karrier på hvar sin rörliga och „ändlösa ‘ bana, så att de trots alla ansträngningar icke kommo ur fläcken. Men publiken hade den mest förvillande illusion af en värklig kapplöpning, vad köllos öfverallt i salongen och segraren belönades hvar afton med ihållande hurrarop utöfver unionens hela område, ty denna trupp likasom alla andra resta landet rundt.
Det är denna egenskap af resande trupper, som gör det omöjligt för amerikanska skådespelaresällskap att någonsin uppnå en värklig konstnärlig ståndpunkt, parad som den är med det miserabla stjärnsystemet, som först importerats från England, men här utvecklats till sin spets. Så snart en aktör eller aktris i någon mån vunnit publikens bevågenhet, avancerar han eller hon till „stjärna“ och samlar en egen trupp eller gör kontrakt med någon direktör, som förbinder sig att inte kafva någon annan
Källa: Project Runeberg ·
