Sida 902
Järnvägarne i Förenta Staterna
mål ock alla de andra produkter, de nya odlingsbygderna alstrade, en lika stor som lönande affär. Det blef utan vidare tydligt, att befordrandet af odling och kultur i de upptagna vildmarkerna var en affär, på livilken oräknade miljoner kunde förtjänas, och därmed inträdde det nästa skedet i järnvägsnätets utveckling.
De stora bolagen begynte bygga sidolinjer till trakter, som visade sig särskildt löftesrika såsom odlingsmarker och jämte dem uppstodo otaliga smärre, så att säga lokala, bolag, hvilka genom att bygga kortare järnvägar öpnade trakt efter trakt af de nya staterna, sålde jord på ytterst förmånliga vilkor åt de första nybyggarne och sålunda inom kort vunno för kulturen vidsträckta bygder, hvilka förut knappast alstrat nödtorftigt foder för präriernas bufflar.
Konkurrensen mellan de många olika järnvägsbolagen gjorde sitt till för att pådrifva utvecklingen i antydd riktning, så att i alla de nya staterna utan undantag en oerhördt snabb uppblom-string egde rum under de par första årtiondena efter de stora järnvägslinjernas fulländning. Men på samma gång som dessa stora järnvägslinjer sålunda både direkt och indirekt bidrogo till kulturens utbredning i gränsmarkerna skaffade de sig också småningom själfva en monopolartad makt, hvilken gjort, att deras senare värksamhet i en del trakter blifvit alt utom välsignelserik.
Den ytterligt stegrade konkurrensen gjorde nämligen, att järnvägarnas inkomster minskades oroväckande hastigt, medan samtidigt deras utgifter genom den ständigt ökade bekvämligheten, lyxen och snabbheten hos bantågen stego i lika oroväckande mån. Det fans endast ett botemedel häremot och botemedlet hette monopol. Ledda af djärfva financierer, begynte några bland de större järnvägsbolagen därför snart att söka slå under sig smärre linjer, först drifvande dem ända till gränsen af ruin genom den mest hänsynslösa konkurrens, därefter uppköpande deras i lågt värde stående aktier och förenande alt ilera till stora, hela stater och grupper af stater omfattande, järnvägssyndikat.
Historien om dessa syndikats bildande och befästande företer en mängd drag af financiell manövrering, sådana knappast något annat lands finanshistoria kan uppvisa motstycken till, såväl i djärf snillrikhet och kallblodig vågsamhet som i hänsynslös svindel och värkligen storartadt rofferi. Genom allehanda medel, så ärliga som motsatsen, vunno några sådana syndikat fast grund och då följde kriget mellan de stora syndikaten inbördes. Prisen för såväl passagerare som fraktgods nedsattes till det yt-ersta, så att alla finansielt svagare linjer inom kort sågo sig
Källa: Project Runeberg ·
