Lärobok i sjukgymnastik

SKE.IF VAREKRAMP.

16. Skrifvarekramp.

179

Sjukdomen består uti en abnorm retning på rörelsenerverna, som gå till fingrarnas muskler. Fattning af pennan eller blott handens ställning till skrifning kan, om sjukdomen är af svårare beskaffenhet, framkalla kramp, hvarigenom skrifningen blir omöjlig, eller ock inträder en svaghet, som likaledes gör skrifuingen omöjlig. Sjukdomen uppkommer ofta hos personer, som idka musik: pianister, violinister, och det är icke ovanligt, att arbetare, hvilka ha sträng sysselsättning med händerna, ådraga sig en liknande sjukdom. Skrifvarekramp anses af somliga vara en refiexretning, öfverförd från musklernas känselnerver på motoriska nerver.

Orsaker. Överansträngning med skrifning är väl ovedersägligen en orsak till denna sjukdom, då den hufvudsakligen förekommer hos personer, som sysselsätta sig med skrifning. Sedan stålpennor kommo i mera allmänt bruk, förekommer sjukdomen oftare än förut.

Symptom. Symptomen visar sig i början uti trötthet eller svårighet att skrifva någon längre tid i sender. Derefter inträder stor svårighet vid hvarje försök att skrifva, och skrifningen blir osäker. Är sjukdomen utvecklad till någon högre grad, framträder krampen eller svagheten vid första försöket till skrifning.

Prognos. I de svårare formerna är sjukdomen merändels obotlig; i lindrigare former har gymnastik visat sig ver kam.

Behandlingen afser två syftemål: att verka stärkande på den sjukes helsa i dess helhet och att göra det särskildt på det lokala onda. I förra afseendet användas rörelser, hvilka ha sin indikation ifrån beskaffenheten af personens allmänna helsotillstånd; i senare fallet användas passiva och aktiva rörelser, som verka omstämmande och nutrierande.

1. Motst. längdrygghackn.

2. H.fmnsitt. h. a. nervtryckn. o. klappn.

3. Str.sitt. a. rulln.

4. Mottyngdlut. resn.

5. H.str.sitt. h. a. vridn. utåt o. inåt (med staf).