Sida 108
Ringning
108 RÖKELSKRNA.
bukmusklerna öfver tjock- och tunntarmarne. Den mera fixerade utgångsställningen gör det här möjligt att åstadkomma en kraftigare inverkan genom denna än genom föregående rörelse.
Båda begagnas mot mag- och tarmkatarr, koliksmärtor, stockningar inom portådersystemet, slapphet i tarmarne.
Sågning.
Sågrörelsen göres med inre handkanten och användes på extremiteterna uti samma utgångsställningar som de för hackning och valkning brukliga, samt begagnas liksom dessa mot reumatism i musklerna och slapphet i yttre hudsystemet. På hufvud, rygg och sidor kan äfven sågning användas mot reumatiska smärtor.
Nacksågning användes ofta och vanligast i sittande ställning. Börelsegif våren lägger sin ena hand på rörelsetagarens panna och gör rörelsen med den andra. Handkanten föres från den ena till den andra sidan, hvarvid huden under trycket äfven föres från sida till sida öfver underliggande delar.
Användes vid reumatisk värk och nervsmärta i nacken.
Ringning.
Ringning verkställes genom en hastig svängning af bålen antingen åt sidorna eller fram- och bakåt.
1. Vinghögridsittande sidringning.
En rörelsegifvare står på hvar sida om rörelsetagaren och fattar med ena handen om hans närmaste axel och med den andra under hans andra axel, hvarefter rörelsetagarens bål och hufvud svängas hastigt från sida till sida. Efter några svängningar göres en paus och rörelsen förnyas åter 3 — 6 gånger.
Källa: Internet Archive ·