Sida 71
Resning
RESNING.
71
Resning.
Kesning är en benämning på rörelser, under hvilka kroppen eller vissa kroppsdelar försättas från ett mer eller mindre horisontelt läge till den lodräta ställningen.
1. Fal I stående resning.
Två rörelsegifvare, en på hvar sida, lägga den ena handen på nacken och den andra på den närmast varande axeln, samt uppresa rörelsetagaren, som gör motstånd vid uppresningen.
2. Sträckfallstående resning.
Rörelsen utföres som i föregående, utom det att rörelsegifvarne, med sin ena hand fatta, ej om den närmast liggande axeln, utan om handleden. Rörelsetagaren håller armarne oförändradt uppsträckta under rörelsen.
Dessa rörelser verka på nackens och ryggens samt på lårens och underbenens sträckmuskler.
De verka således på de muskler, som hålla kroppen upprätt och äro ej ansträngande. De äro, genom sin allmänt stärkande inverkan, passande rörelser för yngre individer.
3. Moityngdluiande ryggresning.
En rörelsegifvare, stående eller sittande framom rörelsetagaren, fattar hans händer och gör motstånd vid dennes uppresning i lodrät ställning.
Uppresningen upprepas 8—12 gånger. Fig. 84.
Källa: Internet Archive ·