Lärobok i sjukgymnastik

180

LOKALA SJUKDOMAR.

6. H. famnsitt. b. a. muskelknådn.

7. Högridsitt. bålrulln.

8. Sitt. b. fingerböjD. strckn. handledsböjn. o. strckn.

9. Str.vrist.stödst. nign.

10. Str.ligg. a. böjn. o. strckn.

11. Spändst. hftvex.vridn.

17. Danssjuka (Chorea).

Orsaker. Sjukdomen beror af en abnorm retning uti rörelsenerverna och anses med stor sannolikhet utgå från ryggmärgen. Förekommer i yngre åren, oftast mellan 6—16 år, samt oftare hos flickor än hos gossar. Blodbrist och försvagande inflytanden i allmänhet tyckes medföra anlag för denna sjukdom. Det kan dock anföras många exempel på, att friska och starka individer äfven fått denna sjukdom.

Symptom. Vanligen börjar sjukdomen visa sig uti osäkerhet i gången, en viss osäkerhet i händerna, mindre ryckningar i armarne. Sedan börja de afsigtliga rörelserna att blifva svåra eller omöjliga att utföra, och i stället följa hvarjebanda oafsigtliga och underliga rörelser mest i extremiteterna. Men äfven ansigtsmusklerna kunna blifva säte för ofrivilliga ryckningar och åstadkomma då de mest förvända ansigtsuttryck. Hufvudet ryckes ofta än åt ena, än åt andra sidan; tungan anfäktas af ofrivilliga ryckningar hvarigenom talet försvåras. Rörelserna i allmänhet, med undantag af nedsvälj ningen och respirationen, lida vanligen vid de svårare formerna.

Diagnos. Krampryckningar vexla mycket både till intensitet och form, men äro dock lätta att igenkänna. De visa sig stundom starkare på den ena sidan än på den andra. Krampen försvårar insomnandet, men under sömnen upphöra ryckningarna, utom sådana, hvilka äro en följd af drömmandet.

Prognos. Sjukdomen är ej bland dem, som hastigt försvinna och det anföres fall, der den räckt hela lifstiden. Detta är väl sällsynt, ty vanligen går sjukdomen öfver efter några veckor eller några månader. Den har dock benägenhet att återkomma.