Tillbaka Read Runeberg

Lärobok i sjukgymnastik

Originalsida 101
Originalsida 101
Originalsida 100
Originalsida 101
100–101

Sida 101

Skakning

STRYKNING. — SKAKNING.

101

instrument å nämnde muskel. Strykning förenas med hackning äfven medelst lämpligt instrument.

Användes mot hiemorrhoider och prolapsus ani.

d) På hufvudet.

Sittande hufvudstrykning.

Hufvudstrykning göres öfver pannan, bakåt öfver hjessan och nacken, nedåt tinningarna.

Användes vanligen i förening med hackning och skakning vid hufvudvärk, såsom redan vid hackning är antydt.

Strykning kan äfven någon gång göras öfver hela kroppen, såsom på främre och bakre ytan af bålen jemte extremiteterna.

Användes mot irriteradt nervsystem, såsom vid hypokondri och hysteri, samt mot abnorm svettning.

Skakning.

Skakning är en passiv rörelse. Då skakning afser inverkan på mindre partier, kan den verkstäijas med fingerspetsarne och kallas då punktskakning. Då extremiteterna skakas, göres anläggning med båda händerna; vid skakning af bålen lägges flatsidan af händerna på ställen der skakning skall göras. Man understöder ofta skakningen med redskap, såsom lina, vippmast eller ock utföres skakningen med särskildt konstruerade redskap.

Skakningen inverkar företrädesvis på nerverna, och har på dessa en lifvande och stärkande verkan.

a) Af nedre extremiteterna.

Halfliggande benskakning.

Rörelsegifvaren fattar om vristen och hälen af rörelsetagarens ben och sätter benet i skakning, afbruten genom korta pauser.

Användes vid svaghet och slapphet i benen.

Källa: Internet Archive ·