Sida 81
Hållning
HÄFNING. — HÅLLNING. 81
Häfning.
1. Spändstående häfning.
Denna rörelse kan ske antingen i lodlinor eller i annat lämpligt horisontelt redskap. Häfning i lodlinor sker på det sättet, att rörelsetagaren med sträckta armar fattar en lina med hvardera handen och lyfter sin kropp till dess armarne uti armbågsleden ställa sig i rät vinkel. Härvid föres bröstet framåt och armbågarne bakåt. Till underlättande af rörelsen kan en rörelsegifvare fatta med sina händer om höfterna och understöda rörelsetagarens lyftning; den härvid använda kraften måste noggrant rätta sig efter rörelsetagarens förmåga att kunna lyfta sig.
När rörelsen tages uti fast redskap, såsom häfplanka, kunna händerna fatta tag såväl från- som motvändt, men i båda fallen med axelbredden mellan båda greppen.
Rörelsen verkar utvidgande på bröstet och således på respirations- och cirkulationsorganerna. Vid svaghet hos rörelsetagaren bör rörelsen utföras med tillhjelp af rörelsegifvaren på ofvan angifna sätt.
2. Simhängande häfning.
Utgångsställningen intages såsom i simhängande, hvarefter rörelsetagaren böjer armarne såsom i häfhängande. Rörelsegifvaren, som håller om fötterna, gör lindrigt motstånd vid häfningen. Ett lindrigt stöd på magen bör gifvas vid denna rörelse. Häfningen upprepas 6 — 12 gånger.
Rörelsen verkar på samma sätt som närmast föregående, men är mera ansträngande. Genom stödet under magen kan rörelsen dock betydligt underlättas.
Hållning.
Såsom namnet antyder, dröjer rörelsetagaren (några sekunder) i en intagen ställning.
* Hållning iir benämningen på en rörelse, som afbrvtes ined ett kvar dröjande under några sekunder i bågställning med bålen.
Sjukgymnastik. 6
Källa: Internet Archive ·