Sida 10
I. Rörelsernas utgångsställningar
I Rörelsernas utgångsställningar,
Gymnastiken har sin urbild uti det allmänna lifvet: man står, sitter och ligger, samt förändrar på flera sätt dessa ställningar. En rörelse begränsas i rummet genom en utgångspunkt och slutpunkt. En rörelse begränsas till tiden om hon på en viss tidsenhet tänkes förena dessa punkter uti antingen en rak eller en krokig linea. Under den krokiga linien kan innefattas den vågliniga, slingrande, spirala, kretsande paraboliska m. fl.
Till en och samma rörelse förekomma många olika utgångsställningar, hvilka gifva rörelsen olika betydelse och verkan. Bland utgångsställningarne finnas några, som utgöra liksom grunden för andra. De förra kallas derföre grundställningar, de senare härledda utgångsställningar.
A. Grundställningar.
Såsom egentliga grundställningar brukas den stående, sittande och liggande, hvar och en med den karakter, den har hos menniskan, ty som bekant står, sitter eller ligger intet djur som menniskan. Till dessa grundställningar ha dessutom blifvit räknade tvenne andra, nemligen den knästående och hängande, tillsammans utgörande fem grundställningar.
1. Stående grundställning.
I stående grundställning äro ben, bål och hufvud upprätta, fötterna med hopastälda hälar bilda rät vinkel till hvarandra. Armarna äro nedhängande. Ställningen bör vara otvungen. Fig. 1.
Källa: Internet Archive ·