Sida 70
Dragning
70
RÖRELSERNA.
rörelsegifvaren motstånd. Rörelsetagarens ben måste under rörelsen fixeras.
Det synes tydligt, att vid dessa dragrörelser motståndet vexelvis bör utöfvas af rörelsegifvaren och rörelsetagaren.
Huru långt bakåt dragningen bör ske, beror på utgångsställningen och på den hos hvar och en medfödda vigheten (ifrån en obetydlig afvikning från den lodräta ställningen kan den gå nästan till horisontelt läge). Huru många gånger (6 — 12) rörelsen bör upprepas, beror på tillståndet hos rörelsetagaren.
Det gemensamma för dessa rörelser är en mer eller mindre kraftig inverkan på buk- och bröstmusklerna. Dessa rörelser användas företrädesvis mot kroniska sjukdomar i underlifvet, såsom hsemorrhoider, ymnig menstruation, kolik, obstruktion, mag- och tarmkatarr.
Eörelserna med sina olika utgångsställningar äro betydligt olika, och måste derför med omtanka väljas efter det individuela förhållandet.
De lindrigaste af dessa rörelser äro, såsom verkande på digestionen, cirkulationen och respirationen, af mäktigt inflytande vid blodbrist, bleksot och nervsvaghet.
Blott få rörelser förekomma under benämningen franidragning, emedan rörelser, hvilka verka på ryggen på samma sätt som bakåtdragning på magen och bröstet, ha andra benämningar.
14. Spändstående framdragning.
Rörelsegifvaren ställer sig framom rörelsetagaren, lägger sina händer bakpå hans skuldror och drager framåt under lindrigt motstånd af denne. Rörelsetagaren återtager utgångsställningen under lindrigt motstånd af rörelsegifvaren. Upprepas 6 — 12 gånger.
Rörelsen, gynnad genom utgångsställningen, verkar utspännande på bröstet. Den är hufvudsakligen en passiv rörelse, men verkar på respirationen och cirkulationen, och är i många fall en passande afslutningsrörelse.
Källa: Internet Archive ·