Sida 8
Sättet att skrifva och benämna rörelser
o RÖRKLSEOESKKIFNING.
sidböjning. Utgångsställningen betecknas af benämningen sträckstående och sjelfva rörelsen af sidböjningen. På samma sätt: sträcksittande armböjning, eller grenstående knäböjning o. s. v.
Den härledda utgångsställningen nämnes före grundställningen; t. ex. "sträck" är härledd, "stående" är grundställning.
De benämningar, som vi bruka på rörelserna, ha visserligen den olägenheten att förefalla långa och invecklade, i synnerhet innan man blir förtrolig med dem, men någon enklare och lika tydlig benämning har man ej ännu lyckats finna.
Förr brukades allmänt och ännu förekomma ibland vissa förkortningar medelst tecken, såsom:
Böjning = Sträckning = Vrid ning =
Dragning —
Resning —
Rullning =
Delning =
Hållning =
Förning ==
Flygning =
ULL
Z
J
O
Jt o — o
L_
(O
Tryckning =
Spänning ==
Lyftning = Hackning t=
Klappning =
Bultning Strykning =
Valkning = Sågning = Ringning =
6 X
v
fr
|t +h
n
ur
Fördelen af dessa tecken med afseende på kortheten torde vara obetydlig, ty det är väl föga bekvämare t. ex. att skrifva tecknet än böjning. I denna afhandling har derför rörelsens benämning blifvit använd i stället för dessa tecken.
Om rörelsetagaren står eller hvilar på ett stöd, hvilket befinner sig högre eller lägre än rörelsegifvaren, tillägges med afseende härpå i förra fallet: hög, i senare fallet: låg.
Källa: Internet Archive ·