Lärobok i sjukgymnastik

KIKHOSTA.

233

Kikhosta anses mest smittsam vid sin kulminationspunkt. Barn äro mest utsatta för denna sjukdom, isynnerhet från det första halfåret till sjunde året.

Symptom. I början likna symptomen en vanlig katarr med nysning, lindrig feber och hufvudvärk, men efter en eller två veckor framträda hos barn de karakteristiska paroxysmerna, bestående uti hastigt på hvarandra följande krampaktiga exspirationer, hvarefter följer en djup, pipande inspiration. Anfallen räcka från ^ — H minut och inträffa oftare under nätterna, än under dagarne.

Diagnos. I början liknar sjukdomen en vanlig katarr och kan vara svår att skilja från en sådan, men sedan kikhostan antagit sin karakteristiska natur, är den lätt att genom dessa paroxysmer skilja från andra sjukdomar.

Prognos. Utan tillstötning af andra åkommor är sjukdomen sällan dödlig. Kikhostan har ett typiskt förlopp. Den stiger och uppnår kulminationspunkten, hvarefter den aftager. Tiden kan dock vara olika såsom från 6 veckor till flera månader.

De sjukdomar, hvilka vanligast tillstöta äro katarr i de finaste luftvägarna eller den s. k. capillära bronchiten samt en egendomlig form af lunginflammation, bronchopneumonien, hvilka kunna leda till dödlig utgång. Kikhostan grundlägger ofta lungemfysem' och medför ofta efteråt under en längre tid benägenhet för lungkatarr.

Behandling. Sjukgymnastiken kan i någon mån inverka mildrande på sjukdomen, och det synes, som om den kunde i någon mån motverka följderna efter sjukdomen. Rörelserna få ej på något sätt anstränga. De böra bestå uti bröstklappningar, skakningar och hackningar, samt i öfrigt lämpliga passiva rörelser. Man lyckas någon gång att afbryta paroxysmen genom bröstlyftskakning, bröstklappning samt genom tryckning på nervus phrenicus.

1. Hlfligg. bröstlyftskakn.

2. „ gr.rulln.

3. St. struphufv. skakn.

4. Spändst. bröstklappn.

5. Hlfligg. fotrulln.