Sida 304
Skolios och dess behandling med sjukgymnastik
304
LOKALA SJUKDOMAR.
högsta procenten. Bland 496 rakitiska barn fann Jules Guerin blott 11 utan någon deformitet i extremiteterna, och af de öfriga 485 förekom deformitet i ryggraden blott hos 48. Rakitis är en sjukdom, som mycket sällan förekommer efter 6 — 7:de året, och de allra flesta skolioser framträda efter denna tid, hvadan det rakitiska anlaget egentligen begränsar sig inom barnaåren.
Muskelsvaghet. Att svaghet i muskulaturen i och för sig sjelf framkallar skolios, förnekas temligen tydligt genom den bestämda typiska formen hos den vanliga skoliosen, men att denna lättare utvecklas hos muskelsvaga individer, bekräftas af erfarenheten. Äfven om icke alltid skoliotiska patienter äro muskelsvaga, så är det dock förhållandet med flertalet. En viss disposition till skolios ligger onekligen uti muskelslapphet.
Oliha hön. Den stora olikhet uti antalet af skoliotiska fall som förefinnes mellan de olika könen talar tydligen för olika anlag. Uti min egen praktik har antalet af skoliotiska fall hos mannen förhållit sig till det hos kvinnan som 1 till 9. M. Eulenburg har funnit, att en skoliotisk man kommer på 10 kvinnor. Det hos kvinnan öfvervägande anlaget för skolios torde väl hafva sin förklaring uti hennes svagare kroppskonstitution samt än mer i bristen af kraftiga stärkande kroppsöfningar.
Ryggradens normala sidoJcröhning (scoliose physiologie. *Bouvier). Denna krökning skulle enligt vissa författares åsigt bero på hjertats och aortas inverkan på ryggraden. Detta är emellertid en krökning helt och hållet hypotetiskt antagen, mot hvars tillvaro starka tvifvel ställa sig, grundade på vidsträckta iakttagelser. Förefunnes en sådan fysiologisk krökning, så är tydligt, att den kunde gifva en viss disposition till en pathologisk krökning.
Shrofler angifvas af flera författare såsom bidragande orsak till skolios. Detta strider likväl mot min erfarenhet. Under en mångårig behandling af skrofulösa patienter med sjukgymnastik har det ej visat sig att skolios uppkommer mera hos dessa än hos andra individer. Denna iakttagelse har äfven stöd uti H. Sätherbergs och M. Eulenburgs erfarenhet. Den senare yttrar, att skrofler synas i och för sig sjelfva ej
Källa: Internet Archive ·