Lärobok i sjukgymnastik

320

LOKALA SJUKDOMAR.

sträckning af ryggen, som genom armuppsträckningen ännu kraftigare påverkas. Stupsittande venster {höger) armuppsträckning. Denna rörelse verkar i likhet med föregående utsträckning af ryggraden och upplyftning af det lägre skulderbladet. Dessa tre sista rörelser jemte de först nämnda äro lämpliga att använda vid de fall, der ena skulderbladet hänger betydligt lägre än det andra.

Vid dubbelsidig skolios är ena höften vanligen lägre än den andra. Venster (höger) arm sträcläiggande — armen med den lägre skuldran sträckes — höger (venster) höfkvppskjutning.

Hängande nackböjning. Rörelsetagaren fattar med sina händer om redskap så högt från golfytan, att fötterna i den. utsträckta ställningen ej räcka ned, eller, om krafterna hos rörelsetagaren äro svaga, stöda mod golfvet, men händerna fatta så högt, att armar, rygg äro sträckta. Rörelsetagaren böjer nacken under motstånd af rörelsegifvaren. Rörelsen innebär på en gång en passiv och aktiv utsträckning af ryggraden.

1. Tyngdlut. v. a. uppstrckn. dubbeltryckn.

2. V. hviltyngdlut. ryggresn. dubbeltryckn.

3. Häng. nackböjn. dubbeltryckn.

4. V. hvilstupgr.sitt. ryggresn. dubbeltryckn.

5. Häng. bendeln.

6. Se n:o 4.

7. V. str. h. sidligg. str.hålln.*

8. Se n:o 2. 0. Se n:o 4.

10. Se n:o 7. '

Efter hvarje rörelse st. a. för.

Några af de mot skoliosen kraftigast inverkande rörelserna böra flera gånger under dagen upprepas.

v

Ar en kraftigt inverkande rörelse, men måste taga* oeli gifvas med stor uppmärksamhet. Den sträcker då kraftigt på båda krökningarne: genom sjelfva utgångsställningen på den undre, den öfre kan patienten, synnerligen med någon vana. utsträcka kraftigare än i någon annan rörelse. Rörelserna måste tagas med blottad rygg, då rörelsen sjclf utvisar, hvilken ställning åstadkommer största utsträckningen.