Sida 322
Skolios och dess behandling med sjukgymnastik
322
LOKALA SJUKDOMAR.
och således i alla de fall, der mellankotbrosk och kotkroppen ej undergått någon väsentlig förändring. Här kan ej något rimligt tvifvel förefinnas, att icke rörelsebehandlingen är rätta och säkra medlet. Är skoliosen i andra eller tredje stadiet med en betydligare deformitet i mellankotbrosk och kotkroppar, så kan rörelsebehandlingen lika litet som något annat medel aflägsna förändringen, men en lämplig rörelsebehandling kan, mer än hvarje annan behandling, åstadkomma en förbättring i tillståndet. Denna förbättring består deruti, att ryggradspelaren utsträckes till den grad, som är möjlig, och krafterna utvecklas för att uppbära ryggraden. Genom denna utveckling af egna krafter ej blott minskas det vid konkaviteten ökade trycket, utan det synes som det nära nog kunde göras omärkligt, derigenom att ryggraden, ehuru böjd, blifvit så invand och stadgad i en ställning, att delarne lämpat sig efter hvarandra. Erfarenheten visar, att personer, oaktadt en betydlig kvarstående böjning af ryggraden, genom rörelsebehandling vunnit en så kraftig uppbärande hållning, att de ej erfara ringaste smärta eller svaghet i ryggen.
Det skulle utan tvifvel vara icke allenast obehöfligt utan skadligt att här anlita stödapparat. Äfven om dessa bandager aldrig så fint och ändamålsenligt konstrueras, så äro de väl dock ej så helt och hållet oskyldiga — många kunna ej fördraga dem. De äro ett tvång, hvars obehag väl af många kunna öfvervinnas, men mycket, äfven det påtagligt skadliga, kan genom vana fördragas, och personer kunna skenbart må väl deraf. Mer än en försäkrar, att den vanliga korsetten, som sammantrycker bröstkorgen och är ett hinder för flera vigtiga organers ostörda verksamhet, är ett nödvändigt vilkor för välbefinnande. Skoliotiska personer, som vunnit krafter att uppbära ryggraden och ej känna smärta eller svaghet, utan kunna utföra lämpliga rörelser, äro ej i behof af dessa yttre mekaniska medel, hvilka till och med kunna vara skadliga derigenom, att de vaksamma muskelkrafterna, som uppbära ryggraden, skulle öfverlemna sig åt dessa stöd och försvagas.
Häraf följer det, att behofvet af dessa yttre mekaniska medel endast skulle göra sig gällande vid de fall, hvilka af en eller annan anledning antingen alls icke kunna begagna
Källa: Internet Archive ·