Lärobok i sjukgymnastik

24

RÖRELSERNAS UTGÅNGSSTÄLLNINGAR.

ningen förhindrar, ehuru mindre än i förra fallet, att någon permanent sidokrökning af ryggraden under normala förhållanden inträder, men vid sjukliga förhållanden påträffas den, och betingar då den sjukdoms bild, som vi beskrifva under namn af ryggradsJcrökning (scoliosis). Intagandet af den bågformiga ställningen med bågen eller konvexiteten bakåt är onaturlig och har blott undantagsvis någon tillämpning. Deremot är ställningen med bågen framåt af stor praktisk betydelse; äfven sidbågstående har sin tilllämpning. Den förra ställningen med konvexiteten framåt kallas: bågstående.

Ii Bågstående.

Bäckenet och buken föras framåt, under det fötterna och öfre delen af hufvudet förblifva orörliga, så att hela kroppen kommer i. bågformig ställning med undantag af armarne, hvilka medelst sin egen tyngd falla nedåt eller fixeras i vingställning. Fig. 29.

Om vid intagandet af denna bågformiga ställning hufvudet och axlarne föras så långt bakåt jemvigten medgifver, kallas ställningen fallbågstående. Bakåtförandet af hufvud och axlar kan blott ske obetydligt, innan tyngdlinien faller bakom hälarna och jemvigten förloras, så att ställningen i det hela afviker obetydligt från föregående.

2. Sidbågstående.

Bäckenet föres åt sidan, hvarigenom kroppen kommer i bågställning åt sidan. Kroppen bibehålies här strängt i sidoplanet. Åt hvilkendera sidan bågen skall bildas, bestämmes genom utsättandet af höger eller venster. Fig. 30.

Fig. 30.