Sida 62
Vridning
62
RÖRELSERNA.
28. Ha/fsträckvändben/iggande framvridning.
29. Benframliggande vexelvridning.
Rörelsegifvaren står framom och lägger händerna på axlarne såsom förut är angifvet, samt gör afpassadt motstånd efter rörelsetagarens krafter.
Det torde redan visa sig utaf de här framställda rörelserna, att de, huru olika de än må synas i följd af olika utgångsställning, de dock ha gemensamhet till karakter och verkning.
Om det än å ena sidan kan synas ändamålslöst att jägta efter uppställandet af ett stort antal rörelser, alldenstund alla möjliga utförbara rörelser lika litet böra användas, som allt ätbart bör förtäras, så kan det dock å andra sidan ej förnekas, att en modifierad rörelseinverkan är, isynnerhet inom sjukgymnastiken, af största betydelse.
I fråga om de här ofvan anvisade vridningsrörelserna synes tydligt, att de ej endast äro mer och mindre svåra att utföra, utan att deras inverkan inom samma grad af ansträngning äfven kan vara betydligt olika. Så inverkar sträckställningen af armarne kraftigt på respirationen och cirkulationen. Utgångsställningen kan i ett fall göra, att rörelsen koncentreras mera på bukmusklerna och verkar mot obstruktion, koliksmärtor, hsemorrhoider m. m.; i ett annat fall kan utgångsställningen bestämma en kraftigare rörelseinverkan på ryggens muskler. Men alla dessa vridningar ha en gemensamhet deruti, att de verka mer eller mindre kraftigt på digestionen, respirationen, cirkulationen och nervsystemet.
I föregående vridningar ha höfterna varit mer och mindre fixerade, men vridningen kan äfven ske hufvudsakligen med höfterna och kallas då höftvexelvridning.
30. Spändstående höftvexelvridning.
Rörelsetagaren står mellan två faststående stänger, uti hvilka han i sträckställning fattar med händerna. Rörelsegifvaren står bakom och lägger sin ena hand framom och den andra bakom rörelsetagarens höfter och gör motstånd under höf-
Källa: Internet Archive ·