Sida 495
XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
•487
ligen försvåras. Vid ena ändan, invid hvilken stolpen skall ställas, göres rännans gafvel så tvärstupande som möjligt; vid den andra upptages jorden så, som för arbetets fortgång bäst passar. Sedan stolpen blifvit nedsatt, måste fyllningen omkring densamma fast tillstampas, i synnerhet åt sistnämnda ända af rännan. Äfven i detta, fall används helst sten till fyllning.
I lös mark bör man skaffa stolpen ett bottenplan med en efter omständigheterna till storleken lämpad yta såsom grund. Sådant bottenplan kan bestå af en flat sten eller af virke. Stolpen behöfver dessutom stöttas; och beredes för stöttorna bottenfäste på enahanda sätt som för stolpen. Stundom kan det låta sig göra och vara fördelaktigt att sammanföra stolpens och stöttornas bottenfäste uti ett sammanhängande plan, bestående t. ex. af trenne till en triangel sammandymlade stolpstycken jemte ett på tjenligt sätt anbragt tvärstycke.
Der man ej kan undgå att nedsätta en stolpe i dyjord, torde ordentlig rustbädd eller nedläggning af faschiner stundom erfordras för beredande af bottenfäste med tillräckligt stor yta. Pålning kan ock i dylikt fall vara en utväg att tillgripa.
Der marken visserligen är fast, men af sådan beskaffenhet att man ej kan nedsätta stolpen i densamma till erforderligt djup, anbringar man, vid rotändan, omkring stolpen antingen ett stenkummel eller ett stenröse, hvilka uppdragas på stolpen så mycket högre, ju mindre djupt stolpen är nedsatt i marken. Ett kummel utgöres af en omkring stolpen uppförd nästan kubisk (pyramidformig), eller cylindrisk (konisk) byggnad, bestående af tjenliga stenar, af hvilka åtminstone de yttre läggas i förband med hvarandra likasom i en mur. För anbringandet af ett röse utläggas större stenar i en krets omkring stolpen, och fylles rummet innanför dessa med sten af hvad beskaffenhet som helst, så att det färdigbildade röset bildar en kägla, i hvars topp stolpen befinner sig. Äfven kumlen hopdragas vanligen uppåt.
Skulle man ej hafva så stor tillgång på sten, att ett fullständigt kummel eller röse kan uppföras, stöttar man stolpen med trenne sträfvor, jemte det att man åt stolpändan gifver så godt jordfäste som möjligt, detta må nu ske genom stolpändans nedsättande i jorden, så djupt ske kan, eller medelst uppläggandet af sten omkring densamma eller genom åtgärder af båda slagen. Naturligtvis böra äfven sträfvorna hafva godt jordfäste.
På berg kan man bereda en stolpe fäste på följande sätt. Man indrif-ver i stolpens rotända, hvilken sammanhålles medelst ett eller två starka jernband, en dubb af jern, hvars yttre ända, till vidpass 5 tums längd, vid stolpens resning inpassas i ett hål, som för ändamålet blifvit borradt i berget. För tillhörande sträfvor beredes fäste medelst s. k. sträfjern, som utgöras af jerndubbar, hvilkas ena ända blifvit utbladad. Bladet böjes i en passande vinkel, för att, sedan dubbändan blifvit neddrifven i ett vertikalt borrhål i berget, kunna spikas fast å den mot dubben stödjande ändan af sträfvan. Äfven för beredandet af fäste åt sjelfva stolpen kan man använda sträfjern.
Sträfvor tillverkas vanligen af svagare telegrafstolpar, som då afsågas till 2 à 3 lika längder. Med öfre ändan fästas vid stolpen hvarje sträfva, ur-
Källa: Project Runeberg ·
