Sida 515
XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
•507
= —— • 38,62. Härtill kommer nu det direkta trycket på sjelfva stolpen = 170,2 ü, ver-
kände vid 11 '/a fots höjd, och hvilket kan utbytas mot en trycktillökning från öfversta trall 5
dens höjd af —j- • 170,2 tt. Totaltrycket, reduceradt till den öfversta trådens höjd, blir
208 38 62 4* 11 5 170 2 alltså = ---'--——!—:-— = 454,1 (t. Stolpens totala (teoretiska) hållfasthet mot
en kraft, verkande 22 fot högt (ofvanom jordbrynet),
är = " ' ' = 2258 U.
11
2258
Eftersom ——— är = 4,97, hafva vi sålunda i förevarande fall icke sexdubbel utan endast 454,1
knapt femdubbel säkerhet.
Naturligtvis kan man för beräkningar af förevarande slag sammanslå de båda konstanta faktorerna 440 och jr till en, som då blefve = 1382,3____ Ville man i formeln införa diametern i stället för radien, hade man att dividera sist erhållna tal med 23 = 8, hvarigenom till konstant faktor erhölles talet 172,8. Formeln för stolpens hållfasthet mot afbrytning
ki f j. 172,8 . d3 blefve da x = ----
Åf lokala förhållanden beror, huru stor påkänning på linierna kan till följd af stormar komma i fråga. På stora slätter, aldra mest på åsar invid kusten af stora sjöar, är dylik påkänning störst. I skogstrakter är den minst. Inträffar storm när tråden är belagd med is, till följd hvaraf den för vinden utsatta ytan kan bli mycket större än eljest, blir påkänningen på stolparne naturligtvis betydligt större. Äro stolparne till sin grodek bestämda, kan man i trakter, der påkänningen befaras varda särdeles stor, bereda förökad stabilitet genom att taga stolpdistansen mindre. Innan impregnerade stolpar blefvo begagnade, inträffade, äfven här i landet, att hela liniesträckor, med äldre stolpar, på slätter nedvräktes af storm.
Vi hafva i det föregående, för vinnande af enkelhet i den äfven för öfrigt endast approximativa beräkningen, lemnat utan afseende den omständigheten, att trådarne af vinden ej lyftas fullt så högt, att deras tryck verkar vinkelrätt mot stolparnes längdriktning, äfvensom att vinden närmare jordytan alltid verkar svagare än högre upp.
Förestående beräkningar af en linies stabilitet gälla endast raka linier. Der linien gör krökar, förorsakas särskild påkänning på hörnstolparne till följd af trådens dragande kraft, hvadan på sådana ställen, likasom ock der stolparne på rak linie ej kunna få pålitligt jordfäste, stabiliteten kan behöfva förökas medelst sträfvor eller stag. Till beräkning af sednast antydda särskilda påkänning å vinkelstolpar skola vi komma längre fram.
§ 164. Redan i kap. V är omnämndt, att till åvägabringande af den emellan stationerna erforderliga förbindelsen jerntråd företrädesvis används, hufvudsakligen för det att densamma, utan att med hänsyn till ledningsförmågan falla sig dyrare än tråd af annan metall, med afseende på hållfasthet mot afslitning öfverträffar andra trådsorter, som utan tillökning af kostnaden skulle kunna till linietråd användas.
Jernet är en enkel kropp, hvilken dock för dess mångfaldiga användning icke framställes absolut ren och i allmänhet ej heller behöfver vara det. I naturen förekommer jernet gediget endast såsom meteorjern. I förening med syre finner man jernet uti jernmalmer; dessutom förekommer det i förbindelse med svafvel och syror. Vanligtvis beredes jern ur jernmalmerna. Dessa glödgas då i luften (rostas), på det att svafvel, vatten o. d. må bli bortskaffade. De sönder-bokas derefter till smärre stycken; och ofta blandas rikare malmer tillsammans med fattigare. Allt efter beskaffenheten af de mineralier (gångart) som åtfölja
Källa: Project Runeberg ·
