Sida 522
XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
•514
tände, om ock en leverantör icke vill kontraktsenligt åtaga sig någon bestämd utfästelse i afseende på densamma. Exempelvis kan anföras, att specifika ledningsförmågan hos en tråd, som enligt föregående tabell vore att närmast hänföra till Jtä 9, befunnits förhålla sig till specifika ledningsförmågan hos en tråd, som vore närmast att hänföra till M 14, likasom talet 100 förhåller sig till talet 133. Vore de särskilda jernsorterna lika i elektriskt afseende, skulle trådarne vid undersökning af förevarande slag, oberoende af olika groflek, gifva ett och samma tal såsom uttryck för specifika ledningsförmågan.
§ 166. Den på stolparne upplagda tråden abc (fig. 314) bildar en s. k. kedjelinie. Spänningen s, stolpdistansen eller spännvidden e, trådens längd l, dess vigt per längdenhet g och sänkningen db — k stå till hvarandra i det förhållande, som uttryckes genom formeln
n
k =
4 V 4 s2 — g*.e2
Emedan inverkan af trådens vigt betyder föga i jemförelse med inverkan af spänningen, kan qvantiteten g2. e2 negligeras vid sidan af 4 s2; hvarigenom formeln förenklas till
g - e' 8./
(1)
Fig. 314.
Af denna formel finner man tydligen, att, ju större (starkare) spänningen («) göres, desto mindre blir sänkningen (k). Spänningen får emellertid ej göras så stor, som trådens hållfasthet mot afslitning sknlle kunna medgifva; ty om tråden utsättes för sådan påkänning, blefve han spänd utöfver den s. k. elasticitetsgränsen, d. v. s. den förlängning, som uppkomme till följd af spänningen, skulle ej gå tillbaka, när denna upphörde. Utom det, att en påkänning utöfver elasticitetsgränsen i allmänhet ej bör ega rum, förefinnes i förevarande fall särskild anlédning att undvika densamma.
Vid köld sammandrages tråden, till följd hvaraf dess sänkning mellan stolparne minskas. Att spänningen ökas, när sänkningen minskas, finna vi genom att lösa förestående eqvation i afseende på s. Vi erhålla nemligen då:
-fcr ............................................
Om tråduppläggningen egde rum på sommaren samt spänningen gjordes sådan, att påkänningen å tråden vintertiden öfverskrede elasticitetsgränsen, kunde tråden komma att förlängas så mycket, att dess sänkning nästföljande sommar ej allenast blefve större än den vid första uppläggningen gjordes, utan till och med större än den då hade bort göras. Tråden skulle då kunna behöfva spännas om.
Spänningen inom elasticitetsgränsen beräkna vi till minst en fjerdedel af trådens absoluta styrka. Tråden upplägges emellertid försigtigtvis så, att han vid starkaste köld ej blir ntsatt för större påkänning än den, som skulle förorsakas genom belastning med omkring en fjerdedel af den största tyngd, tråden vid afprofuing visat sig förmå bära utan att afslitas.
Med antagande af den hållfasthet, som på sid. 510 är upptagen för en tråd om 4,3 millimeters diameter eller 581 kilogram, bör alltså en dylik tråd uppläggas så, att han ej blir utsatt för större påkänning än 145 kilogram eller i rundt tal 140 kilogram. Tagande metern till längdenhet, finna vi lätt af tab. å sid. 513, att vigten per meter af i fråga varande
Källa: Project Runeberg ·
