Lärobok i telegrafi

•524

gen ej skall bli större än 140 kilogram, en trådlängd af 60,00455 meter. Under de förhållanden, från hvilka vi utgått, skulle trådens spänning vid —30° C. alltså bli större än 140 kilogram.

Emellertid följer häraf ej bestämdt, att tråden skall komma att vid sistnämnde temperatur brista; ty god tråd medgifver en icke obetydligt större spänning inom elasticitetsgränsen än den här antagna. Den torde nemligen gå upp till 40 à 50 % af absoluta styrkan i stället för här antagna 25 %. I förestående exempel skulle vi synbarligen icke hafva behöft antaga spänningen inom elasticitetsgränsen till särdeles mycket mer än 140 kilogram, för att densamma vid —30° C. icke skulle hafva öfverskrida.

g 170. Der linien är rak, förekommer, såsom nämndt, ingen annan egentlig påkänning på stolpar och isolatorer än den, som föranledes af stormar. Trådens tyngd gör sig visserligen äfven i lugnt väder gällande medelst en tryckning i stolparnes längdriktning; men denna verkan är så obetydlig i förhållande till stolparnes förmåga att emotstå densamma, att den kan lemnas utan afseende. Den dragning af stolpändarne i liniens riktning åt ena hållet, som tråden på ena sidan om en stolpe utöfvar, der han fastgöres vid en isolator, upphäfves i allmänhet af den dragning åt motsatta hållet, som åvägabringas af tråden på den andra sidan om stolpen.

Der linien åter bildar en vinkel, såsom vid stolpen a (fig. 317), utöfvar tråden på ömse sidor om stolpen en dragning i en riktning a b, hvilken linie, i den händelse att spänningen

på ömse sidor om stolpen är lika stark, skär vinkeln c ad midt i tu. I hvilken händelse som helst får man ett grafiskt uttryck för riktningen och storleken af den kraft, som verkar brytande på stolpen, om man på papperet drager tvenne linier ca och ad under den vinkel mot hvarandra, under hvilken de motsvarande trådstyckena mötas på linien, gör c a så lång i förhållande till a d, som spänningen i trådstycket c a är stor i förhållande till spänningen i trådstycket a d, samt fullbordar den parallelogram, uti hvilken c a och a d utgöra tvenne sidor. När derefter a sammanbindes med den motstående vinkelspetsen b, kommer diagonalen a b att representera den brytande kraftens riktning och storlek. Storleken af denna brytande kraft befinnes alltså förhålla sig till spänningen i c a eller a d på samma sätt som längden af linien a b förhåller sig till längden af linien c a eller af linien a d. Detta sednare förhållande kunde visserligen uttagas genom mätning af de särskilda linierna medelst passare och någon godtycklig skala; hvarefter storleken af den brytande kraften kunde finnas, när spänningen i såväl ena som andra trådstycket är känd. Lättare och säkrare finner man likväl den brytande kraften R ur formeln

R = V t2 + s,2 + 2 . s . eos. a............................ (11)

hvari s utmärker spänningen i ena trådstycket, 4, spänningen i andra trådstycket och a den vinkel c a d, under hvilken de båda trådstyckena mötas.

Cosinus för olika vinklar finnes ur tabellen i slutet af boken. Vid uppsökandet i denna tabell af cosinus för en vinkel af ett visst gradtal går man in i kolumnen längst till höger samt uppsöker der gradtalet. Det i närmaste kolumn till venster befintliga talet är det, som uttrycker storleken af cosinus (när radien är = 1). Ar vinkeln uttryckt äfven i minuter, går man vidare in i tabellen, till venster, tills man kommer in i den kolumn, som nedtill är utmärkt med det i fråga varande antalet minuter.

Om t. ex. » = 140 kilogram och = 130 kilogram samt a = 75°, så blir R= V 140* + 1302 + 2 . 140 . 130 . 0,25882 - 214,29 kilogram.

Brytningskraftens riktning finner man af efterföljande tvenne formler, i hvilka x utmärker den vinkel, som bildas af denna kraftlinies riktning och det trådstycke, i hvilket

Fig. 317.