Lärobok i telegrafi

•535

Emot 2011,5 fots radie och 200 fots stolpdistans svarar, form. (26), en brytningsvinkel af 174° 18'3", hvilken vi emellertid påträffa enligt våra tabeller afrundad till 174° 20'. låtom oss nu pröfva, om med detta (afrundade) värde för brytningsvinkeln, formelu (29) gifver ungefär samma värde på d, som det vi nyss, med begagnande af stolpdistansen, erhållit medelst formeln (28). Enligt formeln 29 erhålla vi

2000 + V-2000 = 1.,454 fot sin. 87° 10

eller, om endast en decimal upptages, 11,5 fot (såsom förut).

De frågor, å hvilka kan erhållas svar genom transformation af formlerna (28) och (29), torde vara utan praktiskt intresse.

§ 176. Det tredje hufvudsakliga materialet för liniebyggnad är isolatorerna. Såsom i kap. V blifvit nämndt, betingas en isolators ändamålsenlighet hufvudsakligen deraf:

1:0 att massan är i möjligaste mån oledande;

2:0 att massan är fullkomligt tät, så att hon ej kan ur luften taga till sig fuktighet;

3:o att isolatorns yta är så glatt och jemn, att dess förmåga att kondensera fuktighet är så liten som möjligt;

4:0 att formen är sådan, att vattenaflagring vid regn ej kan bilda en sammanhängande ledning från tråden till jernkroken;

5:0 att formen tillika är sådan, att vägen mellan tråden och kroken, tagen längs efter isolatorns yta, blir så lång som möjligt, samt att den af kupornas omkrets betingade bredden af denna isolationsväg är så liten som möjligt;

6:o att värmeutstrålningen från de inre isolationsytorna i möjligaste mån förekommes;

7:0 att isolatorerna lämpa sig väl för både fastgöring vid krokarne samt trådens uppbärande och fästande; och

8:0 att de äro lätt åtkomliga för rengöring (invändigt).

Dessutom är att taga i betraktande, i hvad mån konstruktionen kan afse beredande af skydd mot okynne.

Till massa uti isolatorerna använder man numera allmänt s. k. äkta porslin.

Hufvudmaterialet till porslin är den s. k. porslinsleran (kaolin), en produkt som uppkommit genom förvittring af fältspat och likartade mineralier, hufvudsakligen ur pegmatitgranit. Kaolinen förekommer i Cornwall, vid S:t Yrieux i trakten af Limoges samt inom åtskilliga orter i Tyskland. Denna lera är, såsom de flesta andra slag af leror, mer eller mindre formbar (plastisk). Enär man emellertid ej kan åvägabringa den för porslinslerans smältning erforderliga temperaturen, måste man till densamma sätta flussmedel, såsom fältspat eller kalkmineralier, hvilka i finmalet tillstånd blandas omsorgsfullt med den genom slamning från åtskilliga inblandningar renade leran. Vanligen tillsättes äfven större eller mindre mängd qvarts, beroende af kaolinens halt af kiselsyra. Porslinsmassan formas i degigt tillstånd antingen för fri hand på drejskifva eller, med tillhjelp af schabloner, medelst inpressning i formar. Enär porslinspjeserna krympa vid bränningen, böra dimensionerna vid formningen tilltagas större, än