Sida 108
1. Frankrike
108 ETT HUNDRA AR.
ne hjeltes minne. Här ocli der uti "la belle Francé''' började vackra Napoleon-monument resa sig, medan tanken på att till makt och ära återställa den naj)oleonska dynastien intog mången själ. Det första bonapartisterna nu begärde var de i St. Helenas jord hvilande benen efter den döde hjelten. England beviljade bönen. En fransk örlogsman afsändes till den sydatlantiska ön, der den af tårpilar hägnade ensliga grafven öppnades. Och se, der möttes nu blicken af de till allt utseende ännu lef vande dragen af den man, som hade på en gång varit Frankrikes stolta åra och det öfriga Europas skräck. Nitton år i mullen hade, tack vare den skickligt utförda balsameringen, icke förändrat dessa drag, hvari nu lästes historien om dagar och dåd, vid tanken hvarpå fransmännen beslöto att sätta en ny Bonaparte i spetsen för nationen. Liktåget kom omsider till Paris, genom hvars gator det högtidligt framskred, följdt af en oräknelig menniskoskara, som i stormande utrop gåfvo tillkänna sin förtjusning öfver att hafva återfått honom, som tjugufem år förut hade kommit en hel verld att skälfva af förskräckelse för de franska vapnen.
Napoleons återkomst.
Det går ett rykte kring verlden än så sällsamt klinga de orden: Århundradets man har stått upp igen, hans namn flyger åter kring jorden; han kom ur den hårda klippans famn, han kom öfver hafvet till älskad hamn till bragdernas valplats i norden.
O, när han for från sin äras land.
och böljorna gingo så höga,
då brast hans hjerta på enslig strand
och Frankrike sökte hans öga.
Der satt han stum på sin lyckas graf
och såg mot det vida, det vilda haf;
hans sorg visste verlden föga.
Källa: Internet Archive ·
