Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

FÄDERNESLANDET.

• 887

vandias till ett paradis. Gif ett folk samma tillfälle, låt bildningens sol skina deröfver, och af barbaren varder en anderik menniska.

Hur sannt är icke detta och hur har icke denna sanning bevisat sig i det svenska folkets lif under detta fredens sekel! Det behöfdes blott att de förvildande krigen upphörde för att den svenska bildningsgåfvan skulle slå ut i blad och blomma. Kriget var dock ingen is, som höll denna gåfva endast föngslad, det var en het lava, som förbrände och förqväfde. Men,

KARL ADOLF AGARDH.

när detta yttre hinder undanröjdes, började bildningens brodd spira ur sin mull, och i dag, ett hundra år efter Sveriges sista krig, se vi i detta land ett upplyst folk, som på hvarje sätt och på hvarje fält vinnlägger sig om lag, grundad på rätt, och seder, som stå i samklang med vett och förnuft. De allmänna dragen af denna andens kamp och seger hafva vi redan omnämnt i föregående kapitel. Nu blott några belysande exempel ur dagens häfder, dem läsaren kan sätta i motsats till de ur förgångna tiders krönikor anförda.