Tillbaka Read Runeberg

Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

Originalsida 382
Originalsida 382
Originalsida 382
Originalsida 383
382–383

Sida 382

12. Återblick

382

ETT HUNDRA AR.

behag; han kunde beröfva henne lifvet, om det så föll honom in, men var han "ridderlig", så åtnöjde han sig med att skära öronen eller näsan af henne. Ett vidare bevis på aktning för qvinnan under denna det råa våldets gyllenålder låg i den blygsamhet, som gjorde sig gällande, då en qvinna skulle aflifvas. Af rena grannlagenhetsskäl vardt hon icke hängd och steglad, eller halshuggen och styckad, utan i stället — lefvande besrrafven eller lefvande bränd.

AUGUST BLANCHE.

Längre fram i tiden blir äfven mannen, vi mena bonden, icke presten och adelsmannen, äfven hardt när lifegen. Han förlorar rätten att bära vapen, detta kanske emedan de andra stånden liksom ingått en sammansvärjning i ändamål att utarma honom. De högre klasserna, öfverklassen, som det heter i våra dagar, voro hyfsade nog att ej laglöst fråntaga honom dét lilla han egde, utan gingo först till verket och stiftade lagar och förordningar för detta ändamål. Så får man veta,

Källa: Internet Archive ·