Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

118 ETT HUNDRA AR.

tydlig mån, i det hjeltedyrkande franska folkets åsigt, försonat mycket. Strax derefter hjelpte honom engelsmännen på ett högst egendomligt sätt: de blefvo rädda for honom En fix idé intog detta prosaiska öfolk, i det de trodde bestämdt att Napoleon ämnade infalla i England och underlägga sig detsamdia^ i och hvarför det för en tid blef ett riktigt raseri med att inöfva sig i vapnens bruk och ställa sig under fanorna, färdiga att med lif och blod försvara fosterlandet. Denna brittiska bäfvan för de franska vapnen kunde ej annat än höja Napoleon i hans landsmäns aktning, isynnerhet som alla hans försäkringar om vänliga afsigter gentemot grannen micltemot icke förmådde lugna sinnena. Man hade ju sett Napoleon den store demonstrera på kanalens östsida, och sedan hade man ju också sett Napoleon den lille (så kallades han af Viktor Hugo) göra sin onkel till sitt föredöme i mycket. Hvarför då icke äfven i fråga om Englands eröf rande, sporde man.

Huruvida han umgicks med tanken att Csesar-likt eröfra England hade emellertid icke verlden fått veta, men år 1861 fick den veta, att han hade ett mycket godt öga till Mexiko. Denna centralamerikanska stat hade, i likhet med sina sydamerikanska systrar, fått ett mycket revolutionärt sinnelag, och vid tiden i fråga hade den politiska villervallan derstädes antagit ett mer än vanligt vådligt omfång. Derför — och naturligtvis mer för att få tillfälle att utmärka sig på den utländska politikens område — beslöt nu Napoleon att träda emellan för att utreda den intrasslade' mexikanska härfvan Besynnerligt nog, livad Englands del angår, och naturligt nog i fråga om Spanien, lyckades han öfvertala dessa båda makter att blifva sina allierade i det tvifvelaktiga företaget, i det de utsände livar sin trup^istyrka till det revolutionära landet i vester. Han inbjöd äfven Förenta Staterna att taga några aktier i affären, men dess regering, som hade fått en martialisk hemaffär af samma slag att sköta, betackade sig, så mycket hellre som det alltid ingått i den nordamerikanska politiken att ej tolerera europeisk inblandning i den vestra hemisferens saker. Efter en liten tid drogo sig äfven både England och Spanien ur det futtiga spelet och lemnadé Frankrike ensamt om äran att skapa ordning af ett mexikanskt