Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

156 ETT HUNDRA ÅR.

stade arméen, hvilket dock Cavour vägrade lyssna till, Sardinierna kämpade tappert och erkändes vara en vigtig hjelp. Så kom Sardinien på god fot med både England och Frankrike. England lofvade nu Cavoiir sitt moralisJxCi understöd, men ingen beväpnad hjelj). Frankrike deremot drog icke i betänkande att ingå fördrag med Sardinien, hvarmed det förband sig att jaga österrikarne ur Lombardiet, hvilken provins jemte Venetien sedan skulle sammanslås med Sardinien, för hvilken handräckning Italien skulle af träda Savoyen åt Frankrike,

I April 1859 hade spänningen emellan Sardinien och Österrike blifvit så stark, att den senare makten lät en armé inskrida på den förres mark i ändamål att "bevaka sina intressen " Omedelbart derjpå kom en fransk här dit, hvarpå följde striderna vid Magenta och Solferino (den fjerde och tjugufemte Juni), i hvilka Österrike förlorade 30,000 man, i döda och sårade. Sardiniens fiende var illa slagen och en skön seger för Cavours sak tycktes vinka i fjerran. Blott ett slag till, och Österrike skulle hafva ingått på hvilken fred som helst. Men i stället för att fullfölja striden, blef nu den franska arméen kommenderad att ligga overksam i två hela veckor, hvarpå ingicks en öfverenskommelse, enligt hvilken Österrike afträdde Lombardiet till Sardinien, hvaremot invånarne i Parma, Modena och andra provinser, hvilka fördrifvit sina prinsar, ålades att återtaga dem och vara lojala. Härpå ingingo icke desse, och då ingen ville tvinga dem dertill, fingo de sjelfva afgöra sitt öde. De kommo då alla öfverens om att ansluta sig till Sardinien, som sålunda på tre månaders tid fick nio millioner flere invånare.

Den italienska förbittringen emot Napoleon förblef dock stor, emedan på grund af hans vankelmod i ett högvigtigt ögonblick Sardinien gick miste om Venetien, som Österrike fick behålla, samt Toscana och Nizza, hvilka Frankrike tog för sitt besvär — en anordning, som i högsta grad förtröt Garibaldi, emedan han, en Nizzas son, derigenom vardt främling i sitt eget land.

Ännu satt Ferdinand II q var på sin tron i Neapel; ännu lågo 20,000 fångar försmäktande i smuts och ohyra i de nea-