Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

250 ETT HUNDRA ÄR.

President Lincoln utkallade genast 75,000 man, och så villigt och entusiastiskt hörsammade landets ungdom denna kallelse, att försvarshären stod färdig på några dagar. Samtidigt antog kongressen ett beslut, högtidligt förklarande, att unionens vidmakthållande vore en helig skyldighet, som måste fullgöras till hvad ]3ris som helst.

Men södern hade två stora fördelar, som gjorde företaget högeligen vanskligt för nordens män. För det första hade iDresident Lincolns företrädare (Buchanan) under sin embetstid dragit försorg om, att nästan all krigsmaterial blifvit förlagd till arsenalerna i sydstaterna, och för det andra voro dessa stater i stånd att ur egna förråder hemta proviant för trupperna. Detta gjorde, att konfederationen, som rebellförbundet kallades, trodde sig gå en lysande seger till mötes, i synnerhet som krigslyckan verkligen log mot slafmakten i stridens början. Det första stora slaget, som egde rum vid Bull Eun den tjuguförsta Juni 1861, utföll till deras fördel. Emellertid voro rebellerna, för framgången af sin sak, beroende af sin utrikeshandel med bomull, ris och tobak. Att blockera de ras hamnar vardt derför unionisternas första stora åtgärd, som höll fienden utestängd från den yttre verlden. Ett annat för unionisterna lika vigtigt steg var att beherska floden Mississippi från dess mynning vid New Orleans hela vägen upp. Tre af rebellstaterna — Arkansas, Loaisiana och Texas — ligga vester om denna flod, och att kommendera densamma var således att af skära dessa stater från all förbindelse med de andra irrande systrarna. Detta var förenadt med stor svårighet, men lyckades omsider, till dess att endast det af rebellerna befästade Vicksburg återstod som den sista länken i deras försvarskedja. Slutligen föll äfven detta citadell för de segerrika unionsvapnen, i och hvarmed rebellionen vardt styckad i två delar, de der icke kunde återknytas. Denna händelse inträffade den fjerde Juli 1863. : Under tiden hade kampen pågått förbi ttradt och med delad framgång. Konfederationens hufvudstad var Kichmond i Virginia, blott 130 mil från Washington. Att framtränga till detta rebellionens högsäte vore att rikta ett dråpslag åt sjelfva hjertat af det på slafveriet nygrundade riket. På Potomac-flo-