Sida 252
3. Inbördeskriget
252
ETT HUNDRA AR.
dens strand lågo 200,000 man med detta mål framför sig, anförda af general McClellan. Men emellan dem och Riclimond låg rebellgeneralen Lees här, kanske ej så stor, men fullt ut lika modig och stridsduglig. McClellan avancerade steg för steg till dess han stod blott några få mil från Riclimond. Men då tyckes han hafva kommit på helt andra tankar, emedan han i stället för att framtränga, drog sig helt plötsligt tillbaka utan att leverera ett enda slag. Uppmuntrade liäraf förföljde honom rebellerna, ehuru dock endast för att blifva slagna vid de dagligen gjord^ anfallen. Men McClellan fortfor icke desto mindre att retirera till dess han fanu skydd bakom de fe-- derala kanonbåtarne vid James-floden.
Då förändrade Lee sin kosa, i det han drog sig norr ut och marscherade rakt på Washington. På vägen dit mötte han likväl så mycket motstånd i Maryland, att han vände sig söderut, medan McClellan återtog sin vanliga overksamhet, hvarför han kort derpå fråntogs kommandot, som nu uppdrogs åt den mera energiske general Burnside.
Under krigets tidigaste skede var slafverif rågan källan till många bekymmer för unionstyrelsen, som var tvehågsen om, h vilken ställning den skulle intaga gent emot densamma. Det hade långt tillbaka funnits federala lagar, i kraft af hvilka till nordstaterna förrymda slafvar återfördes, om de ertappades. Man hade till exempel sett en Förenta Staternas kutter från Boston till södern återförpassa en sådan flykting, När kriget utbröt, flydde de arma negrerna i tusental för att söka skydd under unionsarmé ens vapen. Hvad skulle förbundsregeringen göra med desse? Enligt den förut så troget följda lagen var det ju dess pligt att köra dem tillbaka till sina egare. Men å andra sidan var det ju om dessa slafvar, som kriget egentligen hvälfde sig. Skulle norden, som i negrerna funno lojala menniskor, vägra dem sitt skydd, då de flytt från rebeller och förrädare?. Spörsmålet var riktigt, men fordrade lösning, och en sådan kom, då president Lincoln j)å nyårsdagen 1863 utfärdade sin ryktbara emancipationsakt, som förklarade alla slafvar fria inom sådana stater, som då befunno sig i rebellion emot nationalregeringen. Derigenom sattes genast tre millioner negrer på fri fot. De stater, som hade förblifvit
Källa: Internet Archive ·
