Sida 258
3. Inbördeskriget
FJERDE KAPITLET.
President Lincoln. — Den allmänna lättnaden. — Lincoln lönnmördas. — Rekonstruktions-arbetet. — Republikansk misstyrelse i sydstaterna. — Negerförföljelsen. — Ett ljusare skede. — Framstående män ibland de färgade. — Sagolika fredliga framsteg. — Krigsskulden. — Underhaf skab - larne. — Ett slag för verldsfreden. — Alabama-affären. — 1876 års presidentval.
När Richmond föll, var president Lincoln i unionisternas läger utanför den belägrade staden. Dagen derpå gick han med sin lilla gosse vid handen på dess gator, i tankarne sysselsatt med planer för framtiden. På hans skuldror hade i fyra års tid hvilat omsorgen om en regering, som var honom kärare än hans eget lif. På tusendens hjertan hade sorgen och ängslan legat tungt, men på intet så tungt som på hans. Nu såg han den förskräckliga kampen utkämpad. Den nya dagens grå gryning började te sig för hans blickar. Hans hjerta var tacksamt och gladt; den leende freden kunde icke komma till någon med Ijufvare känslor än till honom. Och glad var hela norden. Solen sken som den aldrig hade skinit förr öfver de lojala staterna den minnesvärda våren. Ett annat lif, en annan anda förnams i koja och palats, på vestslätt och i storstad. Förlossningen var vunnen. Nationen räddad, republiken häfdad, friheten segerrik. Nu skulle man hängifva sig åt det ädla värfvet att "förbinda nationens sår" och vårda dem, som under de fyra skärseldsåren burit dagens tunga på slagfält och i bivuak. Ingen hämdens känsla rörde sig inom den store mannens bröst. För den irrande landsmannen, som hade höjt sin hand emot konstitutionen och friheten, slog hans hjerta nu försonligt. Norden och södern skulle blifva ett igen och på ett verkligare och innerligare sätt än någonsin. Slafveriet, som hade utgjort ett oöfverstigligt svalg
258
Källa: Internet Archive ·
