Sida 280
6. Litterära framsteg
280 ETT HUNDRA ÅR.
Edgar Allan Poe lefde icke länge (född 1811, död 1849), men förvärfvade sig ett namn som stor poet i den romantiska genren och förnämligast genom sin fantastiskt glänsande dikt "The Kaven," hvilken anses såsom oöfverträflPad i sitt slag.
Vi återgifva här detta skaldestycke i öfversättning för ati visa dess egendomliga art.
Korpen.*)
I den dystra midnattsetunden
Satt jag, vid min möda bunden, Bläddrande i mången gammal saga som man sällan ser,
Då jag, hälft i sömnen fången
Och fullkomligt glömsk af sången,
Tyckte mig förnimma gången
Utaf någon. Och hvad mer? Jo, en dof och sakta knackning utanför på dörren sker —
Endast det och intet mer.
Ah, rätt troget än jag minnes
Hur jag kände mig till sinnes, När på golfvet kolens skuggor spöklikt föllo för mig ner.
Lång var ännu natten. Ringa
Var den tröst jag kunde tvinga
Af lektyren, hvilken inga
Spår af svunna själar ser. Hon, Lenore, den undersköna, nu i himmelen sig ter,
Men på jorden aldrig mer.
Hemskt och ovisst sidenfraset
Hördes tätt vid fönsterglaset. Och min själ af fasor fylldes, först blott en men sedan fler,
Hvadan jag nu, för att stilla
Hjertats qval och ur sin villa
Föra fantasien, illa
Jagad, sade: "Någon ber Mig att öppna dörren, någon sent fördröjd mig endast ber
Öppna dörren — intet mer."
*) Öfversättningen verkställd af bokens författare.
Källa: Internet Archive ·
