Sida 352
7. Oscar I:s regering
ÅTTONDE KAPITLET.
Den nye konungens personlighet. — Den norska frågan kräfver uppmärksamhet. — Norrmännens oeftergiflighet. — Kommunalväseudet omdanas. — Förslaget om ny riksdagsordning återupptages. — Dess innehåll. — Förslaget antages. — Större näringsfrihet. — Svenskarne vilja hjelpa polackarne och danskarne. — Den nya riksdagsordningen träder i kraft. — Tvåkammarsystemet. — Nya partier. — Friköpnings- och legningsrätten upphäfves. — Allmän värnpligt. — Härordningsförslaget.
Karl XV var den tredje i ordningen af den nya konungaätten men den förste såsom verklig svensk, emedan han var född -på Stockholms slott. Han hade således fått insupa det svenska språket ''med modersmjölken," om detta uttryck är tillämpligt om en konungason, hvars hela vård i de späda åren anförtros åt andra. Sak samma, Karl var en äkta svensk i alla afseenden. Kanske ingen konung af den gamla vasaslägten varit mera hängifven sitt land, än han var. Få af dem hade varit så folkkära och allmänt omtyckta som dernie regent, hvars lifliga väsen (franskt blod sjpelade ju i hans ådror) drog alla till sig. Han hade ärft mycket af sin faders begåfning och var som han estetiskt bildad; skref vacker vers, målade bra och musicerade. Men han var på samma gång mera öpjaen och hurtig än Oskar, rörde sig mera utom hofvets och aristokratiens krets, förstod på grund deraf bättre folkets kraf och önskningar och var äfven mera villig att både föreslå nya och skjuta j)å redan åvägabragta omdaningar.
När konung Karl för första gången mötte ständerna (i Oktober 1859), stod den norska frågan såsom den mest brännande på dagordningen. Sant frisinnad och fördomsfri, som Karl i allt var, försökte han nu på ett verkligt ridderligt sätt att draga de båda rikena närmare hvarandra i anda och sanning. Hans önskan och sträfvan var, att förena dem med de
352
Källa: Internet Archive ·
