Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

372 ETT HUNDRA AR.

Tackjern 7,443,674 centner.

Stångjern 4,222,642

Manufakturvaror 718,480

Koppartillverkningen, som för femtio år sedan i årligt medeltal var omkring 24,000 centner, är nu omkring 32,000, samma vigt.

Silfver eger Sverige föga. Sala grufva liar för längesedan börjat utsina, och, ehuru man genom nya vetenskapliga processer börjat utdraga vissa procent silfver ur kopparmalmen, blir dock den årliga totalprodukten allt mindre. Från 3,700 skålpund år 1837 har den nu nedgått till 2.000. Det enda guld, landet nu frambringar, är den obetydliga del, som erhålles vid koppartillverkningen.

Ett icke alldeles tillfredsställande förhållande för Sverige är, att det börjat råka i handelsbalans till utlandet, hvilket helt enkelt vill säga, att det inför mera varor än det utför. Detta var åtminstone händelsen 1875, då utförseln betecknades af sifiPran 206,522,000 kronor, medan införseln gick upp till 268,066,000 kronor. Sverige ådrog sig dermed en utgift af 62 millioner kronor. Alldeles för mycket 'för ett fattigt land.

Hvaraf Sveriges utförsel i hufvudsak består, inses af följande siflPror från 1875 års upx3gifter: trävaror 94,750,000 kronor; metaller 44,750,000 kronor och spanmål samt ladugårdsprodukter 36,000,000 kronor.

Rörande Sveriges penningväsen må nämnas, att Sveriges riksbank är den enda som utgifver sedlar, hvilka gälla som laga mynt. Den står följaktligen under riksdagens och regeringens kontroll. Sedelstocken får aldrig med mer än 30 millioner kronor öfverstiga den metalliska kassan i banken. Riket vidmakthåller enkel myntfot, guldet. Enskilda banker finnas äfven, med begränsad sedelutgifningsrätt, kontrollerade af staten. I rikets sparbanker, till antalet omkring 300, funnos för några år sedan insatta sparmedel till ett belopp af 134 millioner kronor.