Sida 394
12. Återblick
TRETTONDE KAPITLET.
Religionsföraktet i Gustaf III:s tid. — Statskyrkans religiösa sken. — Litteraturen och religionen. — Nya rörelser hos folket. — Henrik Schartau. — Den svenska psalmboken. — Janssonisterna. — Methodismen. — Baptismen. — Mormonismen. — Waldenströmismen. — Fosterlandsstiftelsen.
I otron, materialismen, rationalismen, indifferentismen o. s. v. har kristendomen, i ocli för sig sjelf betraktad, skild från alla särskilda former och tolkningar, mött lika mycket motstånd i Sverige som i något annat civiliseradt land, hvarför den lära som St. Ansgarius började predika för skandinaverna i det nionde seklet, ännu i det nittonde utgör orsak till ofantligt mycken strid och tvedrägt. Ett visst i dagen bjert trädande förakt för all religion förmärktes i Sveriges fina verld under Gustaf III:s glada dagar. En fläkt af det franska lifvet genomsusade då vår gamla nord, der allting skulle vara franskt, från sjelfva språket, som höll på att alldeles förstöra den gamla goda svenskan, till sättet att tänka, som också skulle vara efter franskt-rationalistiskt mönster. Om den svenske konungen berättas det, att han en gång, rörande kristendomen, yttrat, att han icke kunde ljuga så mycket på ett år som kronprinsen på en timme, då den senare i sin fromma barnaoskuld redogjorde för sin tro. Då och långt förut uppehölls likväl statskyrkan som en alldeles omistlig inrättning, och inga voro ifrigare för upprätthållandet af den falska religiösa glansen, än just de herrar, i hvilkas händer statens ärenden lågo. Ett skäl härför var väl den gamla vanliga tanken att "massorna", "de okunniga, vidskepliga massorna", måste ega något "mystiskt" att hålla sig till, något, som på ett mera tilltalande sätt än blott den råa makten ingifver respekt för tronen och konungsligheten. Men det fanns ock en annan, kanske krafti-
394
Källa: Internet Archive ·
