Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

418 ETT HUNDRA ÄR.

ringen år 1640 beslöt att ingen europé skulle få sätta sin fot på japansk grund. Från denna regel gjordes ett enda undantag. Holländarne tillätos att vistas på en liten konstgjord ö i Nagasaki-viken, men förbjödos strängeligen att öfva kristen gudstjenst eller liafva biblar ocli andra religiösa skrifter i hemmen.

Så förblefvo förhållandena ända upj) till 1858. Under de mellanliggande tvåhundra åren hade några kristna x^rester vid olika tillfällen vågat sig in i landet för att göra omvändelseförsök, men alltid med x^åföljd att de greiDos och antingen inspärrades för lifstiden eller aflifvades, medan de omvände korsfästes eller lef vande brändes "dem till straff och androm till varnagel." När omsider de japanska hamnarna öppnades för vesterns fartyg och folk, yttrade en af de högre embetsmännen till befälhafvaren på ett amerikanskt krigsskepp de betecknande orden att "Vi skola vara glada att få mottaga allt livad ni önskar hitsända, med undantag af två ting — opium och kristendom."

Han visste naturligtvis hur den kristna nationen England bombarderat kinesiska städer, clå hamnarna stängdes för indisk ox)ium.

Kristna missionärer började nu åter upprätta sina anstalter här och der på öarna, ehuru för en lång tid utan att se några frukter af sin verksamhet. Regeringen, ytterst konservativ i fråga om den gamla sintaismen, som ju i Mikadon egde sin högsta representant, varclt emellertid orolig, när jai3anerna senare började öfvergå till den nya läran, och då (1858) återupplifvades och promulgerades ånyo den gamla akten emot missionsväsendet. Det hette deri, att "den onda sekt, som kallas "den kristna," är härmed strängeligen förbjuden att öfva någon verksamhet i landet, och misstänkta personel böra anmälas hos myndigheterna, som derför lemna belöning." Året derpå blefvo flera hundra katoliker, som i hemlighet hade vidblifvit sina fäders tro och lära, upptäckta och inkastade i fängelserna.

Denna händelse utgjorde en vigtig vändpunkt i Japans politiska och allmänna lif. De civiliserade vestmakternas representanter förenade sig i en kraftig gensaga emot detta för-