Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

520 ETT HUNDRA AR.

härnadståo- i tankarna — detta liärnadstå.i^: som icke blef något af, emedan den om fredlig idrott måne lille korpralen uppgick i den efter militärgloria sökande kejsaren.

Det blef en senare tids uppgift att vidtaga systematiska försök i den antydda riktningen. I vårt århundrade se vi Bartb, Vogel, Kolpb och Nachtigal m. fl. från norr bana sig väg inåt landetj medan Livingstone gör sina djerfva resor från söder och öster, och Burton, Speke, Grant och Baker följa Nilen så långt som de kunna i riktning mot dess källområde.

Af alla dessa med många flera i den geografiska vetenskapens intresse företagna Afrikafärder har kanske ingen uppväckt ett så allmänt intresse som Henry M. Stanleys för blott några år sedan.

Men betydelsefullast var dock David Livingstones tre särskilda missions- och forskningsfärder.

Livingstone var skotte till börden, född 1817. Han hade redan i ticliga år önskat blifva missionär, för hvilket kall han också lät bereda sig. Hans stora åstundan var sedan att resa till Kina för att predika kristendomen för dess invånare, men missionssällskapet beslöt att skicka honom till Afrika, dit han första gången ardände i Augusti 1840. I Port Natal (beläget å vestkusten) blef han bekant med den store missionären MofPat, hvars dotter sedermera vardt hans hustru. Ehuru mycket from, tycks dock Livingstone hafva intresserat sig mer för geografiska och andra forskningar än för omvändelseförsök ibland de svarte. Han företog nu en längre resa och framträngde ända till sjön Ngami, h varefter han korsade kontinen- ; tens södra del från Zambesi till Congo,

Efter 16 års vistelse i landet, som under den tiden till en stor del genomströfvades i olika riktningar, återkom han till England 1856, der han mottogs med mycken välvilja.

Hans andra Afrikaresa anträddes 1858 och varade i sex års tid, hvarunder han så mycket som möjligt fuliständigade sina förut gjorda rön. Hans jemförelsevis nya upjatäckt under denna expedition var, att Afrikas största onda bestod i dess öfver allt rådande slafhandel, den han nu, så långt hans förmåga sträckte sig, försökte att undertrycka. Häri lär han icke hafva lyckats till någon nämnvärd grad, men indirekt var expedi-