Sida 47
5. Robespierre och "gudafesten"
FRANSKA REVOLUTIONEN, 4?
hela dagen af anonyma lyckönskningar^ Man såg rättvisans återställare uti honom, som återställt sanningen, återställt Gud i massans mening. Flere af de biljetter han nu mottog innehöllo det enda ordet "Våga!"
Våga att taga steget fullt ut, menade man, våga ntt förklara skräckregeringens slut och folkregeringens begynnelse, våga . att låta af rättningarne upphöra och förnuftet återtaga sin rätt.
Men han vågade icke. Hans vän Saint-Just var ej nöjd dermed. I hemlighet företog sig denne att bearbeta konventet till förmån för honom och diktaturen, men förgäfves. "Det onda hade nu nått sin höjdpunkt," sade denne unge deputerade, "anarkien söndersliter oss. De lagar, med livilka vi öfversvämma Frankrike, äro blott vapen, som vi slipa åt alla partier. Hvarje folkrepresentant vid arméerna eller i departementen är en kung i sin provins; de regera, och vi äro här blott såsom tomma bilder af enheten. Blodet öfversköljer oss, guldet gömmer sig, våra gränser äro utan skydd, kriget föres utan plan, och sjelfva våra segrar äro intet annat än lika många lyckträff, som skänka oss heder utan att gagna eller rädda oss. Inom landet mörda vi hvarandra. Partierna sönderslita sig sjelfva och fäderneslandet . . . Det finnes blott en räddning: maktens koncentrering i en mans hand. Hvilken man? skolen I fråga. Jag svarar: den man, som eger tidens genius i sitt hufvud, rex^ublikens dygder i sitt hjerta, principernas renhet i sin lefnad, våra grundsatsers obesticklighet 1 sin själ. Han måste vara född till det offentliga lifvet samtidigt med revolutionen; han måste steg för steg hafva följt alla dennes utvecklingsgrader och derunder ständigt tillväxt i dygd och fosterlandskärlek. Ingen af er tvekar att i Robespierre se en sådan man. Han ensam förenar genom sitt snille, genom omständigheternas makt och genom sina dygder de vilkor, som kunna rättfärdiga ett så oinskränkt förtroende. Låtom oss erkänna vår räddning, der den finnes! Det är icke vi, som skola göra honom till diktator, det är republikens försyn.'*
Så der lydde Saint- Justs till konventet ställda tal.
Källa: Internet Archive ·
