Ett hundra år : en återblick på det nittonde seklet

588 ETT HUNDRA AR.

odlingens källor och i sitt hjertas tempelhvalf förnimma svenska minnens toner.

Då det nu är lifvets lag att svenskheten skall bestå så länge vi och våra närmaste efterkommande lefva, varder det lika mycket vår pligt som vårt privilegium att göra den samhälleliga tillvaron så frisk och kraftfull som möjligt. Denna tanke leder oss rakt fram till de två institutioner, till hvilka vi stå i förbindelse för den nationella sammanhållning som linnes ibland vårt folk. De enda krafter, som organiskt och systematiskt verkat för vidmakthållandet af den svenska nationaliteten i Amerika, hafva varit kyrkan och pressen. Kyrkan har varit den ark, som räddat nationaliteten från faran att uppslukas af den nya civilisationens vågor. Utan hennes tidiga ansträngningar hade de första kolonierna lemnats åt ödet att lefva på sig sjelfva, andligt och socialt taladt, hvaremot de genom hennes bemedling trädde i förbund med och kommo i tillfälle att hemta kraft och bistånd af hvarandra. Sedan kom pressen såsom på en gång den löftets båge i skyn, som visade, att framtiden var fri från faror, och den dufvopost genom hvilken hvarje svensk-amerikanskt hjerta stämdes till en jemnare och innerligare takt med lifvets pulsslag derhemma i Sverige.

Någon historia öfver dessa båda inrättningar kunna vi icke meddela här, enär detta ligger alldeles utom bokens plan och syfte. Men då vi nu framställa bilderna af ett par dussin svensk-amerikanska personligheter, som innehaft eller inneha betydande roller i samhället, manas vi att åtminstone i förbigående nämna deras verk.

G. Unonius, grundläggaren af den första svenska församlingen i Amerika under detta århundrade, anlände med ett litet följe till detta land så tidigt som 1841. Han och hans följeslagare slogo sig ned i närheten af Pine Lake i Wisconsin, 30 mil vester om Milwaukee. Der genomgingos nybyggarelifvets alla svårigheter, men utan något vidare godt resultat för den lilla kolonien, som synes hafva bestått af vid hårdt arbete ovant folk. Han öfvergaf derför detta lif och genomgick ett teologiskt seminarium, hvarpå han i Chicago bildade den ännu existerande Ansgariiförsamlingen, hvars första pastor