Sida 140
Spiritism ...
Andarnes bok), »Le livre des mediums» (9:de uppl. 1865), »Le ciel et l'enfer» (1:sta uppl. 1865), »L'évangile selon le spiritisme» (3:dje uppl. 1866; Evangelium enligt spiritismen); Gibier, »Spiritisme, fakirisme occidental» (1886), »Analyse des choses» (1890); Hellenbach, »Geburt und tod» (1885); Du Prel, »Monistische seelenlehre» (1888; Själsläran etc.); Zöllner, »Wissenschaftliche abhandlungen» (1877--81); Erdensohn, »Dasein und ewigkeit» (1889); Aksakov, »Animismus und spiritismus» (1890); »Meddelanden från den osynliga verlden» (1886); Edelweiss, »Spiritismen i dess rätta belysning» (1889); Emanuel, »Genom dolda verldar» (1888), »Hvad vill spiritismen» (1889); En Granskare, »Om de spiritistiska fenomenen» (1890); m. fl. arbeten. A. E. T.
Spiritist, anhängare af spiritismen (se d. o.).
Spiritualer. 1. (Fratres spirituales) Ett strängare parti inom franciskan-orden. Se Franciskan-orden och Antonius af Padua. -- 2. En panteistisk-antinomistisk sekt under reformationstiden. Se Libertiner.
Spiritualism (af Lat. spiritus, ande), filos., betecknar i den nutida filosofiska literaturen vanligen detsamma som idealism (se d. o.), i motsats till materialism. Stundom skiljer man dock mellan båda uttrycken och betecknar då med idealism den åsigt, som fattar det sant varande såsom någon sorts andliga objekt, »tanketing» (t. ex. Platons idélära), samt med spiritualism den åsigt, som fattar det sant varande och särskildt substansen hos menniskan såsom anden eller subjektet såsom sådant (t. ex. Cartesius' åsigt). Inom den boströmska filosofiska skolan har termen plägat tagas i en ännu speciellare bemärkelse, nämligen såsom betecknande den idealism, som icke antager, att sjelfmedvetandet sjelf är substansen, utan som anser detta vara blott en egenskap hos eller yttring af något bakom liggande själsväsende, som i och för sig vore mer eller mindre obekant (t. ex. I. H. Fichte's åsigt). -- Spiritualist, anhängare af spiritualismen. Särskildt finnes inom den nutida franska filosofien en riktning, hvars anhängare pläga kallas spiritualisterna, »den spiritualistiska skolan», och som vid sidan af positivisterna äro huvudrepresentanterna för den nutida filosofiska forskningen i Frankrike. De hänvisa på Cartesius såsom sin främste föregångare och äro sjelfva närmast utgångna från den »psykologiska skolan» (Royer-Collard, Maine de Biran, Cousin och Th. Jouffroy). De hafva förnämligast inlagt förtjenster om studiet af filosofiens historia samt kriticerat materialism och positivism och filosofiskt försvarat teismen och pligtmoralen. Skolans förnämsta namn torde vara Bémusat, Saisset, Paul Janet, Adolphe Franck, Jules Simon och E. Caro. Se M. Ferraz: »Spiritualisme et liberalisme» (2:dra uppl. 1887). -- Spiritualitet, anderikedom, som yttrar sig i ovanligt lediga, qvicka uttryck. -- Spirituel, anderik, sinnrik, qvick. S-e.
Spirituosa (af Lat. spiritus, ande, sprit), sprithaltiga drycker, rusdrycker. Jfr Alkoholism och Rusdrycker. -- Spirituös, sprithaltig, spritstark.
Spiritus, Lat., »ande», språkv., kallas i grekiska grammatiker dels det i början af vissa med vokal börjande ord uttalade skarpa h-ljudet, dels det i början af vissa andra med vokal börjande ord hörda tonlösa explosivljudet. Det förra slaget kallas spiritus asper och har formen [spiritus asper], t. ex. i [helios], utt. hélios (= solen), det andra kallas spiritus lenis och har formen [spiritus lenis], t. ex. i [epos], utt. epos (= ord). -- Spiritus rector, Lat., den styrande själen, den ledande anden i ett företag.
Spiritus, Lat, sprit, farmak., med., förekommer å apoteken till olika alkoholhalt (»styrka») att använda till olika beredningars framställande. Fullt vattenfri alkohol eller vattenfri sprit, vinalkohol (Alcohol vini, A. absolutus, Spiritus vini absolutus, Sp. concentratissimus Ph. Su. Ed. V), erhålles derigenom att man till 8 d. koncentrerad sprit sätter 3 d. torr renad pottaska och låter blandningen stå i 12 timmar under omskakning emellanåt. Spriten afhälles sedan, och dertill sättes 7 d. klorkalcium, nyss smält och stelnadt samt sönderkrossadt i bitar, hvarefter, sedan först macerering egt rum, spriten afdestilleras i glasretort till torrhet. Den i förlaget öfvergångna spriten är fullt vattenfri och har en egentl. v. af 0,7947. I danska farmakopén finnes en »alkoholiserad sprit», som beredes på liknande sätt, men så att säga torkas endast en gång, och det med klorkalcium, innan destillationen företages. Dylik sprits egentl. v. är 0,812--0,815, och halten af vattenfri alkohol är 96--95 vol. proc. (= 94--92 vigtsprocent). Dessa spritsorter äro »starkare» än de i Sv. farmakopén upptagna Spiritus concentratus, Sp. dilutus och Sp. tenuis, eller bränvin. Koncentrerad sprit har en egentl. v. af 0,880--0,884 och håller 91--90 vol. proc. alkohol. I utspädd sprit finnes 65--64 vol. proc. alkohol med egentl. v. 0,901--0,905. Farmakopéns bränvin (Sp. tenuis) är en blandning af lika delar (50 proc.) alkohol och vatten samt har en egentl. v. af 0,935. Koncentrerad sprit användes vid beredningen af Sp. ammoniacatus anisatus och Sp. sinapis; utspädd sprit är lösningsmedlet i Sp. camphoratus (kamfersprit), Sp. lavandulae (lavendelsprit) och Sp. rosmarini (rosmarinsprit), men Sp. rosmarini compositus (Sp. vulnerarius, »sårsprit») beredes med bränvin. Dessa äro de enda beredningar med namnet spiritus, som Sv. farmakopén upptager. Vid sådana beredningars framställande begagnades i Ed. VI af Ph. Su. Spiritus vini gallicus, eller »franskt bränvin» (konjak). Mångfaldiga andra slag af »spiritus» finnas i andra lands farmakopéer. Rörande de olika spritsorternas användning vid beredandet af tinkturer se Tinktur. Jfr Alkohol. O. T. S.
Spirituös. Se Spirituosa.
Spirometer, Lat., andedrägtsmätare, en apparat för bestämmande af lungornas rymlighet. Deri utgöres af tvänne cylindrar, en inre och en yttre, af hvilka den inre är rörligt upphängd och genom en motvigt eqvilibrerad i den yttre, som är fylld med vatten. Om man, efter en djup inandning, medelst ett på en slang fäst
Källa: Project Runeberg ·
