Sida 235
Steinamanger ...
med utlopp i Stora oceanen). Landet är uppfyldt af Klippiga bergens förgreningar. Den rika tillgången på guld och koppar har under senare år framkallat en betydande invandring till S., som förut endast genomströfvades af pelsjägare. Antalet der boende indianer, af kolosjernas stam, är i ständigt aftagande.
Steklar, Hymenoptera, zool., ordning tillhörande insekternas klass. Vingarna äro hinnartade, saknas stundom (t. ex. hos myrornas arbetare). Mundelarna bestå af öfverläppen och af de stora, tydliga öfverkäkarna, hvilka likna samma delar hos skalbaggarna och äro bitredskap, samt af underkäkarna och underläppen, hvilka äro starkt förlängda och tjena till sugning. Sålunda kan flertalet steklar sägas hafva bitande och sugande mundelar på samma gång. Mellan kroppens tre ringar äro sinsemellan fast förenade. Bakkroppen är antingen med hela sin bredd sammanhängande med mellankroppen eller också endast med ett mer eller mindre smalt skaft fäst vid densamma. Honorna af bin, humlor och getingar bära i spetsen af bakkroppen en gadd, honorna af hornsteklar ett borr, af sågsteklar en såg o. s. v. Gadden, som kan indragas inom bakkroppen, och som står i förbindelse med en giftblåsa, utgör ett kraftigt försvarsvapen. Sågen begagnas för att vid äggläggningen uppskära trädens bark och blad. Parasitsteklarna genomsticka med sitt långa och fina äggläggningsrör huden på insektlarver, puppor o. s. v. för att i dem lägga sina ägg. Ordningen har tvänne underordningar:
I. Terebrantia. Honorna äro försedda med ett äggläggningsrör (ofta ett slags såg), hvilket skjuter fritt ut utanför bakkroppen; larverna hafva ben. Dit höra blad- och barrsteklarna (Tenthredinidae), gallsteklarna (Cynipidae) och parasitsteklarna (Ichneumonidae).
II. Aculeata. Honorna hafva en retraktil gadd med giftkörtel; larverna sakna ben. Dit höra myror (Formicidae), getingar (Vespidae), bin (Apida). L-e.
Stele, plur. steler (Grek. stele, af stenai, stå), byygnadsk., fristående pelare, särskildt grafpelare. -- Stelografi, pelareinskrift.
Stelkramp. Se Tetanus.
Stella, Lat., stjerna. -- Stella polaris, polstjernan.
Stella, Jacques, fransk målare och gravör, af flamsk börd, född i Lyon 1595 och död i Paris 1657, var son till den från Flandern invandrade och i Lyon bosatte målaren François Stella (d. 1605), af hvilken åtskilliga goda arbeten bevaras i Lyons kyrkor och kloster. Han begaf sig redan 1616 till Italien, arbetade der i Florens tillsammans med Callot och mottog der beställningar af hertig Cosmo II. År 1623 flyttade han till Rom, studerade der Rafael, men fattade en sådan förkärlek för Poussins målningar, att han för hela sitt lif alldeles uppgick i dennes maner. 1634 begaf han sig öfver Venezia och Milano, på hvilket senare ställe man ville göra honom till konstakademiens direktör, tillbaka till Paris, der han kom i högt rop, genom Richelieu fick en pension, blef riddare af Mikaelsorden, hofmålare samt fick en våning i Louvre. S:s eleganta, men i både teckning och färg konventionella, vanligen religiösa målningar återfinnas i flere kyrkor i Paris, i museerna i Montpellier, Lyon, Augsburg, Wien, Madrid och Petersburg. En signerad tafla af hans hand finnes i en privatsamling i Stockholm. S. utförde åtskilliga teckningar för konstindustrielt ändamål. -- Hans brorson, Antoine Bouzonnet-S. (f. 1637, d. 1682), var en medelmåttig målare. Af hans brorsdöttrar Claudine (f. 1636, d. 1697), Françoise (f. 1637, d. 1691) och Antoinette (f. 1641, d. 1676) Bouzonnet-S. var i synnerhet den förstnämnda en skicklig kopparstickare, hvilken bl. a. graverade några af Poussins bästa målningar och en del af farbroderns arbeten. O. G-g.
Stellaland, republik i Syd-Afrika; v. om Transvaal, bildades af landområden, som de sinsemellan stridande höfdingarna Massanu och Mankurruane 1882 nödgades afträda till boers i Transvaal. Den 6 Aug. s. å. proklamerades republiken. Dess ursprungliga areal af 15,490 qvkm. minskades dock redan 1884 genom en afträdelse af 2,990 qvkm. till Transvaal. Innevånarna i S. beräknades 1882 till 20,500, deraf omkr. 3,000 hvita, resten hottentotter och barolong (en betsjuana-stam).
Stellar-astronomi. Se Astronomi.
Stellaria L., stjernört l. stjernblomma, bot., ett slägte af merendels smärre örter med smala, spensliga, lätt brutna stjelkar och motsatta blad af vexlande form, hörande till nat. fam. Alsinaceae. Fr., kl. Decandria L. Fodret är 5-bladigt; kronans 5 blad äro djupt delade, så att de se ut att vara 10; pistillerna äro 3 och frukten en aflång--klotrund kapsel, som öppnar sig med 6 tänder. Den i lundar, vid vattendrag växande S. nemorum L. har tämligen stora och breda blad med hjertlik bas å de nedre, och S. media L., vassarv l. vassnarv (se Narv), har breda blad med rundad bas. Alla öfriga svenska arter hafva smala, lansettlika eller nästan jämnbreda blad. O. T. S.
Stelmatopoda, zool., en till mossdjurens klass hörande ordning, hvars medlemmar utmärka sig derigenom, att tentakelbäraren är skifformig, att tentaklerna stå i en sluten krets samt att munöppningen ej är täckt af något lock. De flesta formerna lefva i hafvet. Jfr Neptunsmanschetten. L-e.
Stelning och Stelningspunkt, fys. Se Smältning.
Stelvio, Monte. Se Stilfser joch.
Stemann. 1. Poul Kristian S., dansk statsman, född d. 14 April 1764, var son af konferensrådet S., som 1784 i April blef finansminister, men åtta dagar derefter afskedades vid O. Guldbergs fall, och som 1777 adlades. 1780 blef han student, 1781 juris kandidat, 1784 kommitterad i bergskollegiet, men kort efter afskedad, 1789 assessor i Höjesteret, 1798 amtman i Sorö och 1803 tillika direktör vid Sorö akademi. S. skötte akademiens gods och penningeaffärer med utmärkt skicklighet och visade lika stor duglighet i amtets förvaltning, hvarför han ofta togs till råds af regeringen vid vigtiga afgöranden eller nya
Källa: Project Runeberg ·
