Sida 396
Sträng ...
friherrligt stånd. Död i Stockholm d. 3 April 1746. S. var i praktiska värf en ovanligt dugande man. Han uppträdde äfven som författare i politik, historia m. fl. ämnen.
2. Strömfelt, Fredrik Knut Harald, grefve, industriidkare, riksdagsman, född d. 8 Juli 1831 på stamgodset Hylinge i Östergötland, blef 1850 student i Upsala och ingick 1851 som underlöjtnant vid Andra lifgrenadierregementet. Redan 1856 tog han dock afsked ur krigstjensten och egnade sig derefter åt skötseln af Hylinge, hvilket han betydligt förbättrat. 1875 invald i Kropps bolags styrelse, der han sedermera under flere år fungerat såsom ordförande och disponentdirektör, lyckades han efter stora svårigheter att å den internationella industriutställningen i Norrköping 1876 få de svenska stenkolen använda vid samtliga dervarande inoch utländska ångmaskiner samt några år derefter införda som lokomotivbränsle å statens jernvägar, något som under möjligen inträffande krig torde visa sig vara af stor betydelse för landet. 1889 genomdref han i nämnda bolags styrelse ett beslut, som afsåg att vid utdelning inom bolaget dess arbetare skulle erhålla samma procent på utdelningsbeloppet som bolagsmännen på aktiekapitalet och, sålunda delaktiga i vinsten, göras intresserade i affärens framgång. I Jan. 1880 blef S. af staden Norrköping vald till dess representant i riksdagens Första kammare, der han stannade qvar till hösten 1890, då han afsade sig detta ombudsmannaskap. Under tiden var han 1882--86 ledamot af lagutskottet, med undantag af år 1885, och 1887 ledamot af konstitutionsutskottet. I de svensk-norska förhållandena ingrep S. på ett afgörande sätt genom sin interpellation vid 1885 års riksdag rörande tillämpningen af mellanrikslagen, och sin 1886 väckta motion om upphäfvande af denna lag; han blef nämligen derigenom upphofvet till lagens revision. Af stor betydelse var ock hans 1889 väckta motion om undersökning af apatitlagren i Norrland, enär han derigenom föranledde tillsättandet s. å. af en kommission för undersökning af detta för landets framtid, såsom det tyckes, särdeles vigtiga mineral. För öfrigt har S. städse uppträdt som en ifrig vän af tullskydd, men på samma gång ofta som motståndare till ett alltför långt drifvet jordegareintresse. Den i början af 1880-talet på dagordningen stående frågan om inmutningsrättens bibehållande eller upphäfvande uppkallade honom att 1882 från trycket utgifva en afhandling Angående föreslagen lagstiftning för Sveriges stenkolsindustri med särskild hänsyn till inmutningsrättens bibehållande eller upphäfvande. I de förändringar, som det sedermera framlagda förslaget till förordning om stenkolsfyndigheters eftersökande och bearbetande 1886 undergick vid sin behandling i riksdagen, hade han väsentlig del. I kommunala angelägenheter har S. varit mycket anlitad; han har derjämte flere år varit landstingsledamot, 1881 vice ordförande i adelsmötets riddarhusutskott och 1886 medlem af landtbruksriksdagen samt insattes 1888 som ledamot i den tullkomité, hvars första arbete blef det förslag till ändrad mellanrikslag, som i hufvudsak antogs 1890. Sedan 1882 har han varit ordförande i styrelsen för Tekniska elementarskolan, i Norrköping. År 1889 tillbjöds honom landshöfdingeplatsen i Södermanlands län, hvilken han dock på grund af sjuklighet afböjde.
Strömfors (F. Ruotsin Pyhtää), socken nära mynningen af Kymmeneelf, i Nylands län, Finland, Iittis domsaga, Pernå härad. Socknen, som ursprungligen utgjordes af den genom freden i Åbo 1743 för Sverige bibehållna delen af Pyttis socken, bar under äldre tid den deraf härledda benämningen »Svenska Pyttis». Inom socknen ligger vid Kymmeneelf Strömfors 1689 anlagda jernbruk. Imperielt pastorat af 3:dje klass, Borgå stift, Iittis kontrakt. Befolkningen, till 2/3 svensktalande. 3,237 personer (1885). A. G. F.
Strömkantring, sjöv., en större förändring i strömmens riktning. R. N.
Strömkarl. Se Neck.
Strömmabojen, sjöv. Se Ankarboj.
Strömming är vanliga benämningen på Östersjösillen från kusten af Kalmar län och norrut äfvensom kring Gotland, deremot ej på den vid blekingska och skånska kusten förekommande Östersjö-sillen. Hufvudmassan af strömmingen är i allmänhet betydligt mindre än Nordsjö-sillen, men äldre och fullt utvuxna individerna dock samma storlek som den sistnämnda, ehuru detta, emedan dessa äldre exemplar förekomma sparsamt och ej äro föremål för betydligare fiske, är föga kändt af allmänheten. Utom i fråga om storlek och fetma är strömmingen lik sillen i allt, och några kännetecken, som skulle utmärka den såsom en från sillen skild varietet, hafva ännu ej blifvit uppvisade. Fiskare skilja numera flere slags strömming efter dennas beskaffenhet i fråga om fetma, »fetströmming», »romagaströmming», efter fångsttiden, »vår- och höstströmming», samt fångstredskapen, »skötströmming», »notströmming», »vrakströmming», o. s. v., men dessa benämningar hafva ej vetenskaplig betydelse. Östersjösillens, eller strömmingens, lek inträffar dels på våren, dels på hösten. På våren (midten af Maj -- början af Juni) leker hufvudmassan af strömmingen vid kusten af mellersta Sverige, men längre norrut inträffar leken senare och först i Juni--Juli; höstlekande strömming träffas från slutet af Augusti. Enstaka stim af lekströmming förekomma för öfrigt i mellersta Östersjön hela sommaren igenom. Vid skånska kusten är vårleken obetydlig och uteblifver stundom alldeles; hufvudmassan af sillen leker der på hösten Sept.--Okt. Strömmingen, hvaraf den i handeln förekommande till betydlig del utgöres af ungfisk, är magrare och mindre lämplig för saltning än Nordsjösillen, synnerligast den, som fångas under lektiden. Såsom hvardagsmat är dock den saltade strömmingen af stor betydelse för befolkningen. Försök hafva under senare åren gjorts att genom undervisning och premieutdelning uppmuntra till bättre beredning af den saltade strömmingen och synas börja krönas med framgång. Såsom färsk är strömmingen finare till smaken än sillen och har äfven visat sig rätt användbar för rökning
Källa: Project Runeberg ·
