Sida 434
Succus ...
en frikostig mecenat och en varm vän af konst och vetenskap samt egde ett ovanligt omfattande och dyrbart bibliotek, som jämte hans rikhaltiga samlingar af mynt, autografer och taflor med skäl ådrog sig besökandes beundran. Han dog i Stockholm d. 18 Jan. 1836. S. har författat Précis de la guerre de Finland 1808--1809 (»Kriget mellan Sverige och Ryssland 1808 och 1809», öfvers. af K. F. G. Wrede 1835), ehuru boken utgafs i hans sons, general Paul S:s, namn. A. B. B.
Suchum Kale, hamnstad i ryska guvernementet Kutais, distriktet Suchum, vid Svarta hafvet. 1,947 innev. (1882). Sedan S. 1810 eröfrats af ryssarna, inrättade dessa der en proviantstation för sin transkaukasiska armé. År 1854, under Krimkriget, och 1877, under rysk-turkiska kriget, nedbrändes det af abchaserna.
Suckarnas bro. Se Venezia.
Suckat (Fr. succade, af Lat. succus, saft), inkokad saft, insyltad frukt.
Suckulent (af Lat. succus, saft), saftig, köttig (t. ex. om växter).
Suckumbenspenningar (af Lat. succumbere, ligga under, förlora t. ex. en rättegång), jur., benämning på det penningebelopp, som enligt vissa processordningar måste inbetalas af den, hvilken fullföljer talan i högsta instansen mot en appellationsdomstols dom, och som af honom förloras, derest han ej vinner någon ändring i den öfverklagade domen. Vinnes deremot ändring, återbetalas beloppet. Inom den svenska civilprocessen är revisionsskillingen suckumbenspenningar. L. A.
Suckussion (succussio hippocratis), en redan af hippokratiska skolan använd undersökningsmetod, att genom skakning af kroppen frambringa ett sqvalpande ljud, som angaf närvaro af vätska och gaser i någon kroppens kavitet, företrädesvis i brösthålan vid pyopnevmothorax. F. B.
Sucre. Se Chuquisaca 2.
Suctoria, zool. Se Säckkräftor.
Suczawa, stad i hertigdömet Bukovina, vid floden af samma namn. 10,104 innev. (1880). Speditionshandel. S. var fordom residens för furstarna af Moldau.
Sudan (Arab. Bilad es-Sudan, de svartes land) är det namn, som numera äfven i Europa oftast gifves åt den ofantliga landsträckan söder om den stora afrikanska öcknen. Namnet är liktydigt med det latinska Nigritien, som af ålder blifvit tillagdt samma område, men betecknar liksom detta endast ett geografiskt begrepp, utan egentlig motsvarighet i landets naturliga eller historiska förhållanden. Dess gränser äro ganska obestämda och sväfvande; dock plägar man nu för tiden merendels under namnet S. förstå den del af Afrika, som utbreder sig söder om Sahara och, i det närmaste upptagande verldsdelens hela bredd, sträcker sig från Senegals kust i vester till Hvita Nilen och Abessinien i öster, med obestämda gränser mot Nubien, hvars södra delar under de senare årens politiska strider ofta blifvit räknade hit, då till S. blifvit förda nejderna intill Röda hafvet med hamnarna Sauakin och Masaua. Af landet vid öfre Nilen plägar det eqvatoriala området söder om Bahr el-ghasal och Bahr el-arab icke räknas till S., som deremot anses omfatta Tsadsjöns område intill de låga höjder, som i Afrikas midt skilja det från Kongos dalföre. Guineabuktens norra kust föres åter icke till S., hvars sydgräns vester om Niger anses följa de höjder, som skilja dess vatten från de strömmar, hvilka flyta ned åt kusten. I norr anses S. upphöra, der det fruktbara landet slutar och öcknen tager vid.
Det område, som slutes inom dessa råmärken, torde kunna uppskattas till vid pass 8--10 mill. qvkm. Det är ett kulligt, mestadels slätt land, hvilket sakta sänker sig ned mot vattendragen i dess midt och endast sällan lyfter sig upp till berg af mera betydande höjd. Af dessa märkas de föga kända Kong-bergen i sydvest, ej långt från Senegals och Nigers källområde, samt Adamaua, som mellan Binue och Guineabukten reser sig intill 3,000 m. höjd. Landets stora floder bestämma dess naturliga indelning. Vestra delen vattnas af Niger, af hvars område endast det sumpiga, osunda mynningslandet icke hör hit. Då den delvis nära nog uttorkar under den regnlösa delen af året och dess lopp på flere ställen afbrytes af strida forsar, har den ingen betydelse för sjöfarten, innan den från öster mottager sitt största tillflöde, Binue, som är hufvudfloden öfverlägsen i vattenmassa och synes vara segelbar djupt in i landet, dit den sålunda omedelbart från kusten öppnar en vattenväg, som i framtiden måste få stor betydelse. -- Mellersta delen af landet omfattar Tsadsjöns ansenliga bäcken, hvars utsträckning ännu ej låter sig bestämmas, men knappast torde understiga 1 1/2 mill. qvkm. Tsad skulle snarare kallas ett träsk, dit vattnen samlas från vester och söder, och som stiger och faller efter årstidernas vexling, och det i sådan utsträckning, att den från en yta af 25,000 qvkm. under den torra tiden sväller ut till öfver 100,000 under regntiden. Derför kallas den ock af araberna ett haf, hvars stränder man icke kan se för idel vatten. Af dess tillflöden är Sjari från söder det betydligaste. Belägen invid öcknens sydliga rand, saknar Tsad aflopp, men då dess vatten det oaktadt ännu icke hunnit blifva salt, måste den egt ett sådant inom en ej alltför aflägsen tidsålder. Man har en tid velat söka detta aflopp i en dalsänka nordöst om sjön och gissat, att den en gång flutit genom öcknen och fallit ut i stora Syrten. Men i denna riktning möta ansenliga höjder, och det synes numera sannolikt, att Tsadsjön i sydvest stått i förbindelse med Binuefloden och sålunda gifvit en högst betydlig utvidgning åt Nigers redan förut ansenliga vattensystem. Det lär till och med ej vara omöjligt att genom kanalisering återställa den gamla förbindelsen och sålunda låta Binues segelbara vattenväg fortsättas djupt in i Bagirmi. -- Östligaste delen hör till Nilens vattenområde, hvilken flod dock ej derifrån mottager något enda tillflöde af betydenhet, men från sitt regnrika källområde medför en vattenmassa, dubbelt så stor som vid flodens utlopp
Källa: Project Runeberg · ·
